Konstigt
Egendomligt i all sin besynnerlighet
Visst är det sällsamt?

Gränsen till fantastiskt
I all sin underlighet
Bara det är överraskande nog

Anmärkningsvärt är ordet som fastnar i min mun

Veckoskifte?
God fredag, god helg
Till en ny måndag

Men vänta nu…

Hela härligheten
Både stort och smått
Tänk, tänk ändå

Det behöver inte vara mer än så…


/M

Märkligheternas omständigheter,
omvandlas till ständigheter.

Tankar grusas sönder och samman,
där de trumlas runt, runt, runt.
De stöts, blöts och nöts om vartannat.

Blicken flackar och fastnar i ett rörligt nät.
I all sin orubblighet.
Tanken fortsätter genom en glasruta
och ut till den fria vinden.
Jag försöker stänga ute tanken,
men den försöker envist tränga sig in igen.

Kanske kan jag börja samla upp.
Fånga in alla tankar i en glasburk.
Och skruva åt ett lock.

Märkligheternas omständigheter
behöver inte vara dessa ständigheter.
Dessa kan omvandlas till spröda vingar
som sprids tillbaka ut i vinden.
I det evigt ständiga.
Om jag bara öppnar upp…

Blir tanken fri då?


/M

En slinga av toner följer dig vart du än går.
Skinande och liljevit inlindad i den fluffigaste av grädde,
svävar de framför dig om du tillåter dig ryckas med.

Mystiska sinnen tar dig till andra världar
där skepnader svävar så mjukt på fallande skuggor,
och tar dig till ett rike kallad oskuldens tid.

Bländad av skönhet säger mig vara på min vakt.

Det sägs att du kan gå på luft över vatten,
om du bara tror på allt levande som gror.

Över andra sidan bron… finns…
… en sfär så skyddad, där en dröm av drömmar
visar dig vägen om ditt hjärta är rent.
Din dröm finns gömt i det ogreppbara
där ingen någonsin kan komma åt…

Som ett osynligt synligt väsen från en annan tid,
kallad oskuldens tid,
låter du mig se ditt andlösa innersta rum.

För evigt fångad i en sfär,
står jag där helt stum mellan världar jag inte trodde fanns.
Det är endast rummet som skiljer av i en tidsstämning,
där jag famlar i tomma intet.

Den klingande melodin bleknar allt mer bort,
och jag går hem till en annan värld,
i en atmosfär runt mig med full av hopp.

Jag vänder mig om en sista gång med en önskan.
Riket av oskuldens tid, ta mig dit i din linda.
Ännu en gång...


/M

Som i en spegling av då och nu
Med spillt blod på olika stigar
Av liv som föds ur döden

Den oändliga tiden
Där vi vandrar i det obestämda
Och där allt är gränslöst

Livets osynliga sida
Går tillsammans med oss
Där själar möts och stöts bort

Som en rörlig stilla bild
Av en evighet
Kliver vi in i fantastiska liv

Decennier av tid, men är så nära
Att jag kan nudda vid allt
Där i emellan…

En andedräkt så stillsam
Som blandas med min
Genom eld och vatten

Och, där mina ögon
Ser bortom dina slutna
I luften du fria


/M

Två in i natten och jag sitter här.
Med block, en penna, en tjolahoppflöjtkopp.
Det enda sällskap, jag är.
I den egna tystnaden.

Flanerar i en höst utan givna mål.
Med hög luft och solskensväder
som bjuder mig både puls och tröst.

Två in i helgen som varit.
Har gått med en ljumske ondare än ont
och jag har undrat, vad fan har jag gjort?
Jag kickar ju inte ens fotboll i garderoben längre.
Väl?

Två i ett jag, som traskar in nya slag.
I en måndag och en ny vecka med krafttag.

Två kommande i halv tre,
i en natt där jag är just nu.
Jag undrar, ska jag verkligen skicka ut detta nu?

Jag väntar till jag vaknar tills jag ser…

Två snart ännu inte kommande i halv tre.
Mitt uppe i ännu en vacker dag.
Mitt ansikte möter ansikten med ögon som ler.

Styr grillen mot min dalgång långt efter tre.
Jag vevar ner rutan när jag blåser förbi;
- Hej, alla kossorna, nu är jag hemma igen!

Jag försvinner in med de små missarna hack i häl.
Så, nu sitter jag här igen bakom min skärm.
Utan blocket, utan pennan, och ingen tjolahopp.
Men väl med en varm kopp.

Två har varit efter halvtre och nu väntar jag ännu senare än tre.
I en måndag, visst inte en tisdag, men ett är säkert, det är sju.

Jag känner doften av riktig höst nu…


/M

Det har blivit kallt och jag ser rökridåer.
Överallt.

I den mörkaste av fickor vill jag krypa ihop
och somna in.
Det är varmt, det är skönt, där är tryggt.

Som rök ur munnen travar jag över eld
med en vägran att inte slockna.
Jag kämpar för att hålla askan borta.
Från min lomma.

Det är väl bra så, tänker jag.
Så länge inte vatten kommer i min väg.
Men gärna en storm med havet, är jag
som håller flamman levande, i min eld.

Jag måste nypa mig i armen, vakna upp från djupsömn.
Ta mig upp från den där djupa fickan.
Börja klättra, fast jag vet att jag kommer att snubbla,
rentav falla tillbaka ner, i den där djupa säcken.

Jag måste börja leta efter den förtrollade stegen
till de Två Månarnas Land…
Långt, långt bort från ridåernas sand.

Det är så kallt nu…


/M

När en flykt fångas in i en stillhet
och hjärtat fylls upp med värme.
Då stannar allt upp,
i dessa dagar av mer.

I ett band runt hörnet
som jag ej längre ser,
men finns där
om jag bara ler.

En flykt som är nödvändig som livet är.
Du saliga värme, jag finner allt mer.
Det lugnaste av djupaste andetag,
med rader av pärlor till de starkaste av band.

Det är idag
Det är imorgon
Det är då
Det är nu

Band av blod…
De finaste droppar av rött.
Jag går där allt stannar i en ro.

Av dessa dagar av allt mer…


/M

Närvarande
Men inte här

Jag vill ju vara
Där du är

Släpp mig fri
Du fina ni

Ta mig i din hand
Alla ni

Led mig dit
Till ditt ni

Ta mitt jag i en storm
Som bara du kan
I allt ni

Rör om och blås ut

Ja, jag är närvarande
Här
I allt som är där

Jag blundar, det sista jag ser…


/M