Ingenting är lätt
    Ingenting är en väg ur
    Försoning med det förflutna
    Gå sedan vidare
    Är det inte så vi lär?
    Är det inte så de kloka säger?
    I all sin välmening?
    Varför är det då så förtvivlat svårt när hjärtat säger något annat?

    Låt dig inte luras av bilden, det finns en annan sanning
    Och allt av sanning är av grus av korn
    Vad är din?
    Om, om jag möter dig som river alla mina murar
    Kommer jag att kapitulera då?

    Solen och månen, ljus och mörker
    Yin och yang
    Jag vill ha passion, jag vill ha kärlek, jag vill ha renhet
    Utan dold agenda, utan lögner, utan svek
    Nu

    Delar av rosens namn, det är jag, där det blodröda tappas ur allt mer
    Oskuldens skuld
    Var fan lägger jag den?


    /M

    Himlens makt över jorden
    Rötterna rakt upp i luften
    Det synliga i sin helhet, jag undrar när vi ser

    Ibland tar livet oanade vändningar
    Vi vet inte vad som händer, när det händer, om det händer
    Men det händer, här och nu

    Jag är på väg någonstans
    där alla mina forna jag
    börjar falla på sin plats
    Något jag inte trodde var möjligt för något år sedan
    Nu, jag har fixat allt
    Allt

    Det synligt osynliga i en annan helhet
    Jo, jag ser
    Men judaskyssen, den söker mig än
    Och det händer, att jag gråter, om än
    Det är himlens makt över mig


    /M

    Låter mig fångas i svärmiska dagar
    Väl dolda i dimmornas dimmor
    Det formlösa blir flytande och intar mjuka skepnader
    I skuggornas sken

    Under skuggornas sken i de blindas akt
    omfamnar jag det sköna i det vilda och det fria
    Sakta sakta blir jag åter jag

    Det är smärtsamt vackert och oändligt diffust
    Som en mystisk gåta rör jag om
    Blir lyrisk i en Thåström sång

    Inne i det dunklas suddighet blir vi de osynliga
    Gripbart för de andra som ser
    De visar vägen för de ständigt blinda

    I skuggornas sken blir dimmorna klara
    Saknaden av en annan annan,
    där jag är jag och annan, en just annan

    Dansens svärmeri är aldrig någonsin förbi
    I varandra blir skepnaderna fria...


    /M

   Hon börjar känna
   att livet
   går hand i hand
   Med henne själv

   Viljan att förändra
   Viljan till kärleken
   Viljan till henne själv

   Nej, hon tror inte
   att någon annan människa
   kan läka henne

   Det måste komma
   i det djupaste djupa
   Ur henne själv

   Då först bli hon hel


   /M

    Jo, det är jag
    Av många...

    Jag är allt av alla
    Men mest är det jag själv
    Som är jag

    Jaget springer inte längre
    Hon har stannat
    I allt det som är henne

    Och henne...
    Det är jag


    /M

    Kan själen bli störd
    under sin resa?

    Kan livskraften lämna
    utan att passera
    Och samtidigt suga in
    energi på nytt?
   
    Kan himlens nät binda
    hjulets snurrande surr
    Där pulsen finner mening?

    Strukturer av det synligt osynliga
    är bortom all tid
    Och rum

    Oföränderligt tillstånd
    av ett evigt virrvarr
    Men också föränderligt
    i all sin lycka

    Hur hänger allt ihop?


    /M

    Jorden
    Luften
    Och himlen
    Utan att drunkna

    Att komma dit
    är som att hamna i den okända
    framtidens dimmiga trappa
    I ett enda andetag i ruset av då

    Det suget tar henne också framåt
    I allt det vackra
    Varför blev det inte så?

    Hon blev kastad åt sitt eget öde
    Bort bort, där hon sjönk
    Utan att egentligen förstå

    På jorden där hon går
    I luften hon andas
    Där hon hon
    åter är den finaste pärla

    Och himlen...
    Den kan vänta


    /M

    Lyssna till din längtan
    utan missmodets väntan
    Fly inom dig själv
    i ditt levande liv
    Säg, jag är här här här

    Korsvägen över livets hav...


    /M

   Ett år av väntan
   Tiden innan, tiden efter
   Och tiden däremellan

   Den sista vilan blev inte den sista viljan

   Den sista viljan blev någon annans
   Jag vet inte riktigt vad ska jag tycka om det

   Det är svårt med döden

   Det påtagliga, det definitiva

   Det jag inte kunde greppa då
   Det finns där nu

   Kärleken från henne kommer jag alltid att bära med mig

   Vila i frid, Vida

   Nästa gång kommer jag med vilda blommor
   Det tyckte du så mycket om
   Nu vet jag ju var du finns

   Jo, jag har en del att säga också...

 

   /M

 

    Vredens botgöring
    är inte längre splittring
    Det är också beslut

    Kvar står hon
    i den ljuvaste blomning,
    och tar tacksamt emot

    Livets leende
    dansar för henne
    Fåglarna sjunger i kör


    /M

    Allt blir så nära
    Sova i en enda blund
    Det kunde tagit slut

    The story light
    This is my life
    Visions

    Dagen före
    I dag
    Jag nuddade vid

    Allt


    /M

    Silence...

    Och när någon ropar,
    är det dig jag hör
    Som ett eko
    i de tysta rummen,
    dit endast jag går


    /M

   De inre djupen och de yttre rymderna
   De stängs
   De öppnas
   Och sluts igen

   Men ingen kliver ut
   i förklaringens ljus
   Som sig själv

   Det är som att grubbla
   över sådant man ändå inte
   kan göra något åt


   /M

    Vad döljer sig bakom väggar
    dit ingen längre går
    Kanske det brutalaste vi sett, eller inte
    Är det våra spår?
    Klapp, klapp, klapp

    ...

    Vad döljer livet
    som vi inte kan se
    när vi går i de förblindas blinda
    Och bara går
    Klapp, klapp, klapp

    ...

    Biljetten till ödets lott
    faller inte alltid i de rättas händer
    För vem kommer att vakta
    över våra skatter den dagen
    vi inte längre finns

    Gudarnas bevingade budbärare
    sänder bäraren av det eviga budet
    och letar sig in under huden
    Förgänglighet,
    endast en pust bort

    Är himlen verkligen blå?

    Sch...


    /M

    En plats,
    en själ
    Av en endaste enda

    I spåren av Vivaldi
    Det är allt,
    som finns kvar

    Jag återvänder alltid
    till skönhetens oändliga
    Här och då, då och nu, just så

    Ljuvliga skratt bakom rädslans mod
    Ögon som lyser,
    en fullkomlig skatt

    Jag är i det ständiga
    Precis som du
    Frid i det förrädiska

    Havet i vindarnas storm bor ju också här
    Det är hit jag söker mig
    Vid en bergskam, vid namn Kullaberg


    /M

   
    Du är komplicerad, säger någon
    Inte mer än andra, svarade hon
    Det sägs så mycket

    Du vet, de kreativa ser aldrig
    De dansar tills blodet stänker
    I dansens öga når spetsen dit in i det som är mitt
    Det är spetsens innersta öga som verkligen ser
    Blodet i mina vener sliter musten ur
    Stänker på mina väggar det gör själen
    Nästan som i en dans lekande lätt

    Stum, nästan sorgsen, möter någon hennes blå,
    tar tag i hennes hand och säger;
    Om jag vore en skugga följer jag dig hela vägen in

    God natt, säger hon
    Hon stänger dörren om sig,
    sjunker ner på golvet
    Tom
    Den natten grät hon sig till sömns
    på den sidan som en gång var hans

    Morgonen därpå,
    en dag som kunde vara idag,
    börjar allt om

    En dag i taget, som vinden vid hennes fötter



    /M

    Det sägs att det finns oändligt med tid
    och hade jag kunnat mäta evigheten
    i allt det som är ständigt i våra liv
    hade jag lappat ihop allt det som är trasigt
    i en helt ny tid i det som var menat att bli

    Grus i maskineriet, det rör om
    när vi alla vänder oss om
    Jag kan inte påstå att jag går i samklang med tiden
    Jag kommer ju från en helt annan tid
    Till det som är nu

    Tiden står ännu still
    i det som var allt
    Och något måste hända
    så att förändring kan ske
    Ljuset kommer kanske då
   
    "En ny och annorlunda tid tar sin början"
     läser jag någonstans
     Jag nickar för mig själv
     Ja, det är så sant


     /M


 

   Motsatsernas dekadens
   i passionens sansosans,
   slingrar sig runt
   som i livets salt

   Hon är elden
   i ett skeende
   från ett tillstånd
   till ett annat

   Fångad i hennes huvud,
   avskuren i den samma
   där hjärtat är kvar
   i samma stilla sans

   Flash...


   /M

    Renhetens oskuld
    kan aldrig bli för naiv
    Hon bär den med sig
    senare i livet

    Tomhetens alla rum
    slumrar och somnar in
    och kan innehålla allt,
    där i mellan

    Idag undrar hon
    om flickan fortfarande
    finns

    Hennes namn är egentligen
    något annat
    och ska ses på ett annat avstånd

    Jag kallar henne Blue


    /M

   Inte där men här

   Tidlösa ögonblick
   fångade i dåtidens nu

   Blomman ligger på vilans vatten
   Inväntar solen och himlens ljus
   där vi en gång fanns

   I det ännu gömda
   lyser grönskan skir

   Försiktiga steg bakåt
   för att kunna blicka framåt

   Minnenas bilder
   följer alltid med

   Inte här men där


   /M

   När någonting flyger in i huvudet,
   har det en tendens att stanna kvar
   Det som döljer kan också avslöjas

   Slöjans sanna väsen läggs åt sidan
   Vad kan överträffa frände av mening,
   där ingen har mer än jag i framtidens nu

   Egenskaper som inte finns
   springer vid sidan om
   Den släpiga bluesen
   är en ständig följeslagare

   Kan man bevisa en kärlek
   genom att bara ge upp...
   Budskapen av det dubbla
   är inte alltid det självklara

   Jag vet det nu


   /M

   Gemensamma historier flätas samman
   Det som en gång var övermäktigt
   är nu kallt och väldigt hårt

   Rädslans skydd, allt för att inte känna
   kan aldrig någonsin glömmas och gömmas bort
   Hur mycket än livet vill fly

   I de skiftande årstiderna
   kommer nya vindar, vindar som trotsar
   alla vändbara kappor

   Styrka och kraft börjar åter växa i mig
   Men jag kan gråta i solens sken också
   Det är vackert det med


   /M


 

   Varför söker jag slöjor
   som döljer sitt sanna väsen
   när allt har visat sig vara en bluff?

   Skenet från norr
   ända ner till söder
   Någonstans mellan väst
   och bortom öst

   I passionens väntrum
   väntar något annat
   Fågelvägen

   Jag måste börja tro på det


   /M

Vinden skyndar på
men jag vet inte
i vilken riktning

I eldens element
springer jag
en aning vilsen

Känslor tar över,
jag vill mer än att vara
i det doldas gömma

Vad är då sunt mer än förnuft?


/M

   I själen finns ett öga
   och endast det
   ser Sanningen

   Jag tänker på vägens kors
   och valet mellan det omöjliga,
   som faktiskt är likarna av allt det sanna
   Blir det då möjligt?

   Färden över livets hav
   Ett ögonkast
   Vakna sinnen för en kort stund,
   för att sedan för alltid vara i det svunna

   Ett ögonblick av ett annat
   Annat, annat, annat...
   där något bara susar förbi
   En enda blick av den där blicken,
   är det enda som egentligen behövs

   Denna gången hängde jag med...


   /M

   Återspegling genom vatten
   En bild genom bilden
   Den rörliga evigheten
   I det ständiga
   Genom en lins

   Sanningen genom en spegel
   Som solen
   Månen
   Och stjärnorna
   Det återkastade ljuset
   Öppnar det stängda
   Himlen kan fan vänta!

   Lärdomen inom mig
   Kanske inom dig
   Och kanske inom oss

   Renhetens oändliga evighet
   Sprids i tillitens tecken
   Varför mister vi ständigt det?

   Den egna naturen
   vandrar i ständigheternas gåta
   Vi ser det vi vill se
   Hur löser jag det?

   Spegel, spegel, förrädiska speglar
   Öppna dina stängda portar
   Mina ögon blå, jag måste se

   Allt jag vill ha är en blues...
   Glöden till mig
   Motsatsernas allt som är aldrig

   Men aldrig, aldrig, aldrig
   Spegeln säger något annat
   I allt som är ständigt...


   /M

Passion
En evig släpig blues
No regrets
Spridda in ashes

Stämningen
I själva färden
Är allt annat,
än lyrisk

Drömmarnas drömmar
är på väg att somna
Bitar av mig, i dig
slits sönder i sensitiva sinnen
Spelen av det högsta
Det dyrbaraste, av vår tid

Andas in ljudet
av mitt hjärta
Det slår tills jag dör

Kärlekens eld är ledset
Så och jag


/M

Av alla änglar,
likt demoner,
så kom den rätte
aldrig riktigt in

Demonernas alla änglar
landar sällan
Rakt in

Vagga mig sömnlös
utan steg i natten
Stäng dörren
när ni går

Vaka mitt tredje öga,
och se till att pulsen
fortfarande slår

Tack, jag somnar om nu


/M

Skiftande i all sin ombytlighet
där allt är en flykt
Till det flyktiga

Den fege stackaren
springer för sitt liv
Dömd till att vandra
i ständigheternas svek
Utan att finna

Två ansikten ur det samma
I de mångas
Nej, vi är ju densamma...

Känslor, alla på en gång
Rullar runt som en ojämn sång
Föränderligt i det oföränderliga

Hon står förbluffande kvar


/M

   Medan jag sov
   var det någon annan som såg
   Livet är en kamp
   Kampen är en dragare
   Dragaren är för evigt en dräng

   Insikt under sömn
   följer inte alltid med
   i den kommande dagen
   Men månen visar vägen

   I det ännu oskrivna
   vaknade jag upp
   med en Amarant vid min sida
   I ett helt annat år

   Jag hoppas det blir mitt


   /M