Jorden
Luften
Och himlen
Utan att drunkna
Att komma dit
är som att hamna i den okända
framtidens dimmiga trappa
I ett enda andetag i ruset av då
Det suget tar henne också framåt
I allt det vackra
Varför blev det inte så?
Hon blev kastad åt sitt eget öde
Bort bort, där hon sjönk
Utan att egentligen förstå
På jorden där hon går
I luften hon andas
Där hon hon
åter är den finaste pärla
Och himlen...
Den kan vänta
/M
Åh underbara du! Så otroligt vackert. KRAM
SvaraRaderaLoll - Tack! Du berör som alltid!
RaderaStoraste kram!
/Marie
Japp... pladaskfall nummer två!! Du vet varför...
SvaraRaderaHa det bäst!! =)
Roberto - YES!
RaderaHa det bättre!
/Marie
Den finaste av pärla. Så tydligt det blev. Och ljust.
SvaraRaderaAnn - Ja. Allt blir tydligare med tiden...
RaderaDet ljusaste mitt, hoppas jag vandrar vid min sida. Bäde här, då, och nu...
Kram kram...
/Marie
Anki - Dito!
SvaraRaderaDet ger mej hopp. Och styrka. Tilltro kanske är ordet. Både till mej själv och livet.
SvaraRaderaAnn - Tilltro... Den största skyldigheten man har gentemot sig själv...
Radera/Marie