Marie Rosenqvist

    Låter mig fångas i svärmiska dagar
    Väl dolda i dimmornas dimmor
    Det formlösa blir flytande och intar mjuka skepnader
    I skuggornas sken

    Under skuggornas sken i de blindas akt
    omfamnar jag det sköna i det vilda och det fria
    Sakta sakta blir jag åter jag

    Det är smärtsamt vackert och oändligt diffust
    Som en mystisk gåta rör jag om
    Blir lyrisk i en Thåström sång

    Inne i det dunklas suddighet blir vi de osynliga
    Gripbart för de andra som ser
    De visar vägen för de ständigt blinda

    I skuggornas sken blir dimmorna klara
    Saknaden av en annan annan,
    där jag är jag och annan, en just annan

    Dansens svärmeri är aldrig någonsin förbi
    I varandra blir skepnaderna fria...


    /M