Marie Rosenqvist

   
    Du är komplicerad, säger någon
    Inte mer än andra, svarade hon
    Det sägs så mycket

    Du vet, de kreativa ser aldrig
    De dansar tills blodet stänker
    I dansens öga når spetsen dit in i det som är mitt
    Det är spetsens innersta öga som verkligen ser
    Blodet i mina vener sliter musten ur
    Stänker på mina väggar det gör själen
    Nästan som i en dans lekande lätt

    Stum, nästan sorgsen, möter någon hennes blå,
    tar tag i hennes hand och säger;
    Om jag vore en skugga följer jag dig hela vägen in

    God natt, säger hon
    Hon stänger dörren om sig,
    sjunker ner på golvet
    Tom
    Den natten grät hon sig till sömns
    på den sidan som en gång var hans

    Morgonen därpå,
    en dag som kunde vara idag,
    börjar allt om

    En dag i taget, som vinden vid hennes fötter



    /M