Skiftande i all sin ombytlighet
där allt är en flykt
Till det flyktiga
Den fege stackaren
springer för sitt liv
Dömd till att vandra
i ständigheternas svek
Utan att finna
Två ansikten ur det samma
I de mångas
Nej, vi är ju densamma...
Känslor, alla på en gång
Rullar runt som en ojämn sång
Föränderligt i det oföränderliga
Hon står förbluffande kvar
/M
Du skriver ända längst ut och längst in på samma gång. En skitbra dikt helt enkelt. Tack. Kram. Loll
SvaraRaderaInnerligt tack, Loll!
RaderaKram!
/Marie
Shit, visst är det så. Förbluffande.
SvaraRaderaFörbluffande är ordet.
RaderaVi människor tål en hel del...
/Marie