Det har blivit kallt och jag ser rökridåer.
Överallt.
I den mörkaste av fickor vill jag krypa ihop
och somna in.
Det är varmt, det är skönt, där är tryggt.
Som rök ur munnen travar jag över eld
med en vägran att inte slockna.
Jag kämpar för att hålla askan borta.
Från min lomma.
Det är väl bra så, tänker jag.
Så länge inte vatten kommer i min väg.
Men gärna en storm med havet, är jag
som håller flamman levande, i min eld.
Jag måste nypa mig i armen, vakna upp från djupsömn.
Ta mig upp från den där djupa fickan.
Börja klättra, fast jag vet att jag kommer att snubbla,
rentav falla tillbaka ner, i den där djupa säcken.
Jag måste börja leta efter den förtrollade stegen
till de Två Månarnas Land…
Långt, långt bort från ridåernas sand.
Det är så kallt nu…
/M
