Flyktens vägar till någon annanstans
är inte alltid vägen ut…
Snärjd blir du i ett senare skede,
fast i smärtans skrik.
Utan att finna ut.
Renhetens hjärta är i springarens bägare,
svartare än natten i kappornas vindar.
Vem kommer till din undsättning då?
Mitt eget hjärta är förlorat i tomhetens eko.
Himlarnas salar talar till mig,
förklädda i kodernas gåtor.
Utan ådror förlorar jag tiden.
Vattenfall! Ge mig din kraft!
Andas i mina lungor!
Bär mig! Svep mig! Svälj mig!
Hel.
Någon annanstans börjar en annan väg.
Jag behöver dig imorgon.
Jag behöver dig idag.
Men var befann du dig igår?
Nils Ferlin, jag läser…
Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm
En droppe som faller
i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg
en minut
Brister och faller
och drömmen är slut
Det droppar saltvatten på min kind.
Jag stänger igen orden.
Var i helvete är du nu, min renaste dröm?
Min egen utväg, var finner jag den?
Inte är det i flykten,
någon annanstans…
/M
