lördag 11 december 2010
De talar märkligt nog samma språk.
Dimmornas förvirring stiger ut i förklaringens ljus.
Det synliga icke varat.
Upplösning bortom andra världar.
Sch…
Nämn inte det tysta i rummet av kaos.
Omärkligt tillbakahållen i sin natur.
Klunken av floder rinner över i munfull.
Det romantiska hjärtat somnar i stillhet.
Drar sig tillbaka i de upphöjdas sköte.
Tystnaden talar och jag blundar.
Tiden har upphört.
Sch…
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Marie.... Du fantastiska kvinna.. nu sjunger ditt hjärta för mig i både text och bild.
SvaraRaderaSch ... Är det Lilla Blå som skymtar bak slöjorna av dimma ... månne? Kanske?
SvaraRaderaKram!
Vackert.
SvaraRaderaSch....men fortsätt ändå!
SvaraRaderaJonte på Bitterbloggen.
Vackert. Mycket vackert!
SvaraRaderaÅsa - Det är du som är fantastisk!
SvaraRaderaSkatan - Vi kan låtsas... Jag hade tyckt om det.
Kram!
Elin - Tack!
Jonas - Jag försöker... jag gör det...
Znogge - Tack och tack igen!
/Marie