tisdag 8 mars 2011
En osminkad sanning av grus och korn,
följer en verklighet som döljer en annan.
En kapitulation inför Moder Jord,
omslingrad i Narcissens förrädiska doft.
En frihet som bär på integritet,
är rustad för kamp, synd, vin och sång.
Den kära leken rusar genom märg och ben,
där klockarna för länge sedan står stilla.
Kvinnans eld, en illusion, klädd i endast luft…
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
...intressant tanke, den sista... är det kanske därför som vissa kan vara väldigt "eldfängda"? Luften - rättare sagt syret - är ju det bränsle som all eld behöver?
SvaraRaderaFantastisk bild ... som alltid ... och jag har fullt sjå att "läsa den" ...
SvaraRaderaHåller med RoSt ... intressant tanke! Jag är ett så kallat lufttecken (Vattuman) och är gift med ett eldtecken (Lejon). Varandras motsats alltså men det fungerar och har fungerat i 41 år :-) Lika barn leka bäst brukar det heta ... men olika leker inte så tokigt de heller.
Kram!
En mycket speciell bild och så dina ord till...
SvaraRaderaRobban – Elden och luften bor i huset Fyrkappan.
SvaraRaderaSom du vet…
Skatan – Tack!
Vissa bilder är kanske svårare att läsa och ta in.
Inte sagt att det är just mina bilder, men abstrakta bilder lämnar något mer – till den som betraktar… Jag tycker om när bilder inte är redovisande.
Intressant det där med tecken.
Själv är jag Lejon och mannen är Tvilling. Visst, det är tecken som ”gifter” sig enligt ”stjärnorna”, men oj vad taket kan lyfta i huset Fyrkappan emellanåt.
Och, jag är glad för det – det är då det händer saker…
Kram tillbaka!
Znogge – Tack för det!
/Marie