söndag 18 september 2011
Innan hon lyfte blicken,
böjdes hennes huvud blygsamt ner.
Vi kan kalla det uppvärmning inför serieporträtt.
Året var 2008.
Hon stod i väderstrecket väster.
Högt upp på ett tak med utsikt
över ett glittrande hav.
I en stad som inte längre är min.
Tummen matar film i det sista ljuset.
Taskiga slutartider.
Fri hand, manuell skärpa.
Canon F1 – min babe.
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du kan du <3
SvaraRaderaRegnnatt - Inte alls, inte alls.
SvaraRaderaJag önskar jag vore så mycket mer.
Men tack. Tack!
/Marie
Vad var det nu igen som Jarl Borssén skrek i den gamla reklamfilmen (som på den tiden endast kunde avnjutas på bio); "Kan nå'n kan Canon!"
SvaraRaderaVisst kan du, och jag tror inte det spelar någon större roll om du har en Canon eller en Lidl-kamera i dina händer. Skön fotokonst är en begåvning och inget annat, och den besitter du i massor!
Kram från en sakteliga uppvaknande Alfahanne :)
I min värld och katalog är ditt bildskapande en fröjd för öga & själ, Marietösabiten! =)
SvaraRaderaKära Alfannen – Det var en glad överraskning!
SvaraRaderaJodå, visst var det så – ”Kan nån, kan Canon”.
Har kört det många gånger för mig själv…
Tusen tack för dina fina ord. Jag blir uppriktigt sagt väldigt glad.
Och jag blir också väldigt glad att du kommer tillbaka i sfären.
Egentligen borde du ha ett kok stryk…
Du har varit saknad ska du veta.
Kam tillbaka!
/Marie
Robban - ”Tralala lilla molntuss… kom hit så ska jag ge dig en puss…”
SvaraRadera/Marie