Sanningens vågskål
blir aldrig vad vi tänkt oss.
Vägs själarna efter döden?
Jag ser solens båda blommor
i renhetens och oskuldens
tidevarv i ljuset av i morgon.
Badet av stål tar aldrig slut.
Det fasta greppet i livets sköte,
sköter inte om själens snurra.
Spelen av det dubbla
infinner sig i ett inferno,
där det faktiskt inte hör hemma.
Jag hoppas du ser.
Utom möjligheternas gränser,
talar livet i ständiga gåtor.
Föränderligt i förändring,
från den ena dagen till den andra.
Livet, vad vill du mig?
Jag säger, säg.
Sch, det ligger i Tusenskönan...
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar