lördag 1 september 2012
Det mest abstrakta,
växer sig allt starkare
In absurdum
Famnens omtag
kan laga allt,
som är trasigt
Minnenas backspegel
är läxan av allt,
som är bakom
Modet att förlåta,
är min väg till den
Sanna Kärleken
Den sanna av den renaste,
av livets elixir
där jag injiceras hel
Förmågan att se...
... är en gåva
Ta allt jag ger
Härifrån och nu...
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Famnens omtag...
SvaraRaderaMod att förlåta...
Du fångar så mycket, med så få ord
Mänsklig kärlek
Värmande i höstens vindar - Marianne
Söderenbytjejen - Marianne...
SvaraRaderaHöstens vingslag med sina sprakande färger är inte här ännu i Skåneland.
Men, jag välkomnar vilken vecka som helst. Hösten är min vän...
Tack för snälla ord, ord som jag behöver. Det värmer mitt ledsna hjärta inatt.
Och imorgon...
/Marie
Marie, du skriver så otroligt vackert, tänkvärt, bortom och utöver. Tack för alla dikter jag får ta del av!
SvaraRaderaKram
Loll - Du anar inte vad jag känner när jag ser dina ord.
RaderaJag tar tacksamt emot och allt därimellan.
Tack också för allt det som är ditt inne hos dig.
Jag delar dina känslor och tankar. Allt.
Jag önskar oss båda den sanna kärleken på vår väg.
Stor kram!
/Marie
Oj. Det är kraft i både bild och ord. En styrka att förlåta, att släppa in! Snygg. Som oftast MArie
SvaraRaderaÅsa - Tack för fina ord. Värmande ord.
SvaraRaderaJag är mycket glad av att "se dig" härinne hos mig igen.
/Marie