Marie Rosenqvist

   Det är alldeles stilla av vinden
   som är någon annanstans
   Nu

   Tyst är ljudet
   som håller borta andan
   Från att falla

   Mannen som drar i den eviga vagnen
   Det är på den gatan hon bor nu
   Långt borta från huset Fyrkappan

   Tiden bak i fram
   Går framåt
   Så även i gårdagen...

   Kanske är det därför
   hon är här
   Idag

   Kristaller av is
   Bländande stjärnor
   som sprider ljus där hon går

   December
   Varm och trygg och isande kall,
   följde Du med hela vägen hem

   Hon vred om nyckeln till porten
   In
   December, snö av fall
   Gudar av alla väder,
   viskade i hennes öra;

   Vi blandar allt annat än utanför
   men pressen är egentligen densamma

   Hon log med ögon gnistrande blå
   I det svartaste djupaste
   I det djupaste ljus

   Tack, december
   som är här
   dit vinden är allt

   Snö av alla änglar,
   finns ni?
   Mer än i hennes värld?

   Stilla av den vinden
   Men hon är allt annat
   Än stilla

   Och blicken från henne
   finns i den oändliga gåtan
   Olöst

   Det är ödets ironi... 


   /M