Oh, baby blue
I love you
Yes I do
I do
Baby blue…
La la la, tra la la…

Borde jag införskaffa hänglås på datorn?
Nekad ingång efter midnatt…
No comments necessary
Necessary?

Baby blue
I love you
Yes I do
I do, I do…
Oh, la la

Önskas mer rött?
Oh, yes
Ja tack
Verkligen, really
Please, tack tack…

Baby blue…
I lööve you
Legitimt???
Inte…

Det är ju för fan måndag…
Hey you!


/M

Du tar din lilla hand
i min.
Släpper inte taget.

Stryker mitt finger
över din lena kind.
Pussar ömt din varma panna.

Du slumrar in
med din hand tryggt i min.
Vill hålla den kvar för evigt.

Hör dina lugna andetag
tillsammans med mina.
För ett ögonblick vill jag
att tiden ska stanna.

Blodsband har vi.
Mitt gudbarn,
det är du.

Var tar tiden vägen?
Var tar livet vägen?

Lilla du, ett år blir du.
Livet…
Det är du.


/M

Den sovande knoppande källan
vaknar till liv och börjar explodera,
i all sin skönhet runt huset Fyrkappan.

Jag tror våren är här med oss.

Dörren står, på vid gavel.
En glimt av solen dansar med sin närvaro
över det skitiga stengolvet.

Sträcker jag ut min hand,
kan jag nästan röra vid
det, som jag kallar liv…

Jag försöker blunda.
Jag försöker se…
Det jag ser.

En sliten gammal filmrulle
spelas upp i mina sinnen.
Jag försvinner för en stund.

- Kaffe?
- Sweed…
- Vill du ha kaffe?

Vaknar så till sans av det som är nu.
Vänder mig om.
- Du, jag tror jag vill ha något mer…


/M

Jag vaknade av döden.
Döden…
Varför knackar du mig på axeln, du döden?
Gå med mig, säger du…
Jag vill inte, säger jag.
Döden, döden, sade Astrid…

Med ens blev jag klarvaken.
Satte mig upp och gnuggade bort all grus i ögonen.
Jag fick en inblick av livets osynliga sida…
I min dröm.
Jag färdades från ett plan till ett annat.
Där tiden, rummet, dagen och natten var i samklang.

Jösses, har jag haft möte med det tidlösa ögonblicket?

/M

Det är blidväder på den skånska landsbygden.

Och jag, jag är insvept bland de nakna träden.

Täcken av snö ligger inbundna i frusen slöja.

Länge har de kämpat för att stänga ute mörkret.

Jag säger tusen tack för det.

Så...

Vinterdvalan vaknar så sakteligen ur sin djupa sömn.

Där jag får dela våren tillsammans med alla mina sagofåglar.

Tacksam är jag för vit skrud.

På återseende tills vi ses igen.

Varmt välkommen in är ljuset och vi med det.

/M

I huset Fyrkappan.

I de mest förtrollande av dalgångar.

Där lever och andas jag.

Varje morgon slår jag upp mina blå.

I huset Fyrkappan.

Som står omgärdat av skogen av ingenting.

Varje dag möts jag av allt det fina.

Det är så mäktigt och mer därtill.

Ja, jag är tacksam.

Ja, jag är hemma.

Ja, jag känner mig fri.

Vad mer kan jag begära?

/M