Förändringens tid är här
I stillhetens stillhet
I ordning av kaos
Klockslaget , ett enda kast
Som övergår från ett skede
Till ett annat
Min tid…
Stilla i stillhetens stillhet
Där allt rusar i förvandling
Utan ett öga torrt
Jag undrar…
Är tiden en destruktiv kraft?
Små klockor som ringer i vinden?
Alltid redo till att hämtas in?
Jag kan inte påverka tidens vingslag,
Men jag kan försöka komponera
En egen melodi, i varsam rytm
Längs med förändringens tid
Då först kan jag komma överens med livet
Utan inre krig med brutalt slut
Tiden där framme knackar på
Det tar bara en annan vändning nu
Och igår, blev jag vindkysst, av en ängel
/M
Syre. Luft. Jag känner och ser ett ljus, långt därborta i tunneln. Det glimmar till och genast finns det hopp.
SvaraRaderaKram!
Finaste livet - Förlåt. Förlåt!
SvaraRaderaJag försöker - jag andas. Men, det är inte så mycket mer. Just nu.
Mycket händer, mycket sker nu. Jag hinner inte riktigt med...
Ja!!! Det finns en strimma hopp, det finns det alltid. Ansvar, du vet...
Livet, det ligger i mina händer.
Jag ber till Gudarna att jag får det glimmaste av allt detta att glimma - jag behöver det nu.
Bli inte sjösjuk därute...
Tycker så mycket om dig, det vet du va???
Puss i natten...
/Marie