onsdag 4 juli 2012
Källan mynnar ut
I de fyras floder
Av det saltas salta
Det magiska vattnet
Ber om läkning
Till det djupaste djupa
Av alla önskningar, önskar
Orsakernas verkan en bedjan,
Till det sköra livet
Mitt salta vatten
Kommer från en annan
Outtömlig källa
Min förbindelse över alla drömmar
Kommer i min väg,
Som i en dröm...
Varför,
Varför är jag då inte glad?
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tårarna och regnet.
SvaraRaderaJa, varför? Kanske för att vårt innersta klokt nog vet att sorg är en långsam historia som måste bearbetas, annars riskerar den bli ett livslångt skavande ärr. Kanske?
Var rädd om dig!
Käraste Regnnatt,
SvaraRaderaJag har mist det bästa jag någonsin haft.
Så många frågor, men svaren är tomma...
Varför är ordet, jag smakar på dagligen.
Varför, varför, varför.
Varför?
Vad ska jag lära mig på min vandring?
Vad?
Sorgen, min sorg.
Den försöker tala om något.
Nej, jag är inte rädd. Inte längre.
Det gör bara så jävlafuckingont.
/Marie
Du lilla duva!
RaderaVist kommer det att ljusna!
Saltet kommer att sötas med honungens ljuva nektar.
Äterigen kommer blomsterängen att blomstra.
Ljuvt äe livet.
Ljuvt är det att älska.
Sorgens svarta sårskorpa kommer att trilla av.
Nytt men känsligt skinn växer fram, men dock med ett skyddande skal.
Vintern nalkas.
Men frukta inte.
Värmen från den inte brasan kommer som en eldfyld riddarre.
Kram Lasse,
Ps. Jaja jag såg riddarren även om jag bara är en grisahärde
Lasse - Hahaha, såg din kommentar nu.
RaderaHärliga du!
Ja, den kommer att ramla av så småningom. Jag vet det.
Men saknaden i hjärtat är så stor att jag går sönder emellanåt.
Jag jobbar på det.
Stor kram och tack för fina ord - bor det en poet i dig?
/Marie
Kram raraste!
SvaraRaderaLivet - Finaste du! Kram tillbaka!
Radera/Marie
Det du är glad över kanske skyms av ett vedervärdigt täcke. Ett täcke som bara kan gläntas på då och då. Eller så är inte tiden inne för att rycka det. Du kanske behöver vara i det, kura i smärtan tills du förstår den. Orkar du ta emot hela smärtan eller sker det portionsvis? Förmår du säga högt till dej själv att du är sårad rakt in, rakt av? Med en röst som smeksamt håller om?
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaAnn - Skriver om. Var tvungen att radera min egen kommentar...
RaderaÄn en gång klär du av mig. Bit för bit.
Dina ord träffar mig som en pil, en injicering - rakt in.
Det vedervärdiga "täcket" blir jag inte av med.
Tro mig, jag försöker verkligen blåsa bort all den orena skiten.
Det går inte så bra när man faktiskt älskar...
Varför?
Det bestämmer jag ju själv....
Ja, jag orkar ta emot, ja, jag orkar mer än vad jag trodde.
Och ja, jag är sårad, jag år ärrad, jag är krossad, jag är smulad...
Men, jag är också starkare än vad jag trodde, och tro mig - jag håller om.
Fan, vad jag håller om...
Men den där rösten, du vet...
Jag hör den inte.
Tiden??? Vad vill den säga mig?
/Marie
Marie vi har inte tittat till dig på en tid. Men saknat er på olika tillställningar. Vi börjar prata om ett ny sommarträff. Skulle det vara möjligt? Vin och grillat brukar inte göra livet svårare, men kan ju göra det?
SvaraRaderaKram så länge och vilka fantastiska bilder under sommaren du lagt upp!
Lasse och Åsa
Lasse - Tack för samtal ikväll. Med er båda.
RaderaJag blir stärkt av er.
Ser verkligen fram emot bubbelibubbelmedrödtjut med samling av människor - med glöd!
Stor innerlig kram till er båda - var rädda om varandra!
/Marie