Som att färdas längs vägen utan att finna en port...
Ett sökande efter den egna sanningen där också andra kan känna igen sig
Jag försöker gripa tag om en känsla, en stämning
I efterstadens ljus
Tid för eftertanke
Om än bara för en kort stund
Berörs jag av allt jag ser
"Övergången från mörker till ljus, från förgänglighet till evigt liv"
Säg mig, vart är jag på väg nu...
/M
Marie,.long time no see,.apropå att färdas längs vägen, rätt väg är lätt att hitta, det svåra är att bestämma sig åt vilket håll man ska, framåt eller bakåt.
SvaraRaderaLivet är som en ilsken hund, jag tycker att man ska aldrig backa undan inför livet, då tar livet över precis som en ilsken hund om man visar rädsla och backar undan, livet är en evig balansgång vid gränsen mellan mörker och ljuset.
Om du undrade över dem taskiga bilder som jag kastade in i min blogg, så gjorde jag det för att visa för några, att hur bra en bild rent tekniskt är, så säger den ingenting alls när det inte finns någon berättelse i den. Mittenbilden är en experiment, jag ville se om jag kunde få min hand att flyta ihop med en målning genom att trixa lite med en 9 år gammal mobilkamera på 2 mp, utan blixt och med skadad objektiv, jag ville få min hand att framträda mer som målad än fotad, lyckades rätt så skapligt,.eller,?,.det är ju du som är proffs. Ha det fint.
Lättare sagt än gjort.
RaderaSom du vet...
Jag balanserar alltid på en jävla lina.
När hämtar livet upp mig?
Och gör det någonsin det?
Val. Åter fucking val.
Jag har valt rätt nu. För mig.
Och jag backar inte. Inte längre.
Nu får livet hämta upp mig.
Brandon, experimentera med dina bilder - du vet aldrig vad du finner.
En skatt till ditt inre...
Fortsätt med det.
Och ja, long time no see...
Kram!
/Marie
Jag tänker att om vi alltid skulle veta vart vi är på väg så skulle vi antagligen inte våga resan.
SvaraRaderaÄven om det är skumpigt ibland så tycker jag att det oftast varit värt det, sett i backspegeln.
Kram min vän!
Livet - Backspegeln är min fiende. Det är så. Jag har försonats med det mesta.
RaderaResten slänger jag över axeln. Det var tydligen inte värt det...
/Marie
Mina kommentarer försvinner i svarta hål, jag skriver en ny, jag minns nog orden. Jag tycker att min väg som också saknar port känns evighetslång. Jag undrar ofta när den ska dyka upp. Porten som skulle ge mej åtminstone en stunds vila i klarhet.
SvaraRaderaAnn - Porten, den där jävla porten alltså...
RaderaVi finner den, du och jag.
Nu, i skrivandets stund - ja, jag är övertygad.
Sökarna finner.
Är det inte så?
/Marie