Dess vingar är vinden
I medvetandets tillstånd
Tanken och dess kraft
Om hon förlorar den känslan...
Botgöring
Vrede
Och splittring
Val
Hon går inte längre i sönder
I det förflutna
Nej, hon är inte rädd
Tiden finns inte längre för det
Den är nödvändig, för att hon
Äntligen ska flyga vidare
Elden brinner inom henne
I något hon trodde var dött
Tack "någon" för det
Luftens andar besitter magiska krafter
Och kanske börjar hon få sina egna vingar
Sida vid sida, om hennes sagofåglar
Hon, som är slöjans ros av alla rosor
Ända upp, till De Två Månarnas Land
Och tillbaka
Igen
/M
Hej Marie! Fantastiska ord från en kvinna på¨väg! Otroligt väl formulerat. Fågeln verkar flyga igen.
SvaraRaderaGunnar JF
Du din rackare - fan vad härligt! Upp i det blå med dig! Kram, kram, kram!
SvaraRaderaJa ja ja, flyg! Flyg fritt! Med bröstet fullt av lust och hjärtat fullt av hopp.
SvaraRaderaUnderbart på alla vis, Marie!! Och bilden är onödigt bra... i vanlig ordning...
SvaraRadera