Jag tror jag vill blunda lite lätt… Vila i något mjukt och landa i det.
Idag är en sådan dag. Vila på en molntuss, dingla lite lätt avklätt.
Ge fan i mina blommor, skriker jag ner. De rusar och jag ser dom ej mer… Hihihi, inte kan det vara så enkelt?
Jag blundar på en varm molntuss och svävar i det blå… Bubblar hysteriskt och faller genom luften.
Kan man flyga på en tisdag och landa i något mjukt?
/M
lördag 28 augusti 2010
I den inre vrån av världen I en värld Av alla världar…
Den vackraste Den renaste Den sköraste
Utan ljug Utan sanning… Utan ondska
En värld skapad av oss För oss Och med oss Alla
Den värld Som är värd att räddas Från allt som äter…
Där, just där Kan jag andas Utan skal
/M
onsdag 25 augusti 2010
Förändringens tid är här. Men vad är tid, egentligen?
Klockslaget, ett enda ögonblick som övergår i ett skede till ett annat.
Min tid…
Står stilla, så stilla. Ändå rusar allt i förvandling där jag knappt hinner blinka.
Jag undrar…
Är tiden en destruktiv kraft? Små klockor som ringer i vinden? Alltid redo till att hämtas in?
Jag kan inte påverka tidens vingslag, men jag kan försöka komponera en egen melodi i varsam rytm. Längs med förändringens tid…
Sida vid sida om mina sagofåglar, önskar jag finnas vid älvornas plats. Dit klockorna har slutat slå.
/M
lördag 21 augusti 2010
Livets frukter i de osynligas dräkt. Befriade från förklädnader i skammens grepp.
Jag går utanför mitt egna jag, där jag plötsligt står möte med ditt andra jag...
Lägg din hand i min. Låt din nästa ta någons hand. Där emellan kan vi mötas i landet söder om vintern.
Blottade i vår adamsdräkt…
/M
tisdag 17 augusti 2010
Det regnar i Skåneland. Jag tycker om väder. Väldigt mycket.
Augusti. Min månad. Ett år äldre. Idag.
Det är en konstig dag. I egentligen som är en helt vanlig dag.
Jag har önskat mig specialarsoppa tillagad av min prins av alla tider. Och en flaska Louis Roederer.
Soppa tillsammans med Champagne? Ja, tack. Tack, tack. Du är konstig, sa min prins. Mmmm, sa jag.
Det regnar runt huset Fyrkappan på min dag. Det är därför det känns, konstigt.
Augusti, dyngblöta augusti. Var gömmer sig din sköna sol?
/M
lördag 14 augusti 2010
Jag vill flyta på luft i medvind, i något som susar förbi, mitt i livets snabba flykt.
Jag vill se den osynliga ryttaren, röra vid, med mina fingerspetsar, och bli kysst av dess ande.
Men något skaver och slits av. Det kämpar med krafter i motvind, drabbar samman i en för evig länk, upplöst i sand…
Jag vill behålla oskulden till livet, där mörkret rids in av eldens ljusklot till hjältar.
Omfamna förvirrade själar och släppa dessa fria i vindarnas vind…
/M
onsdag 11 augusti 2010
Från någonstans i tiden är vi… Tiden av någonting.
Det finns viskningar som smygande tar sig in under huden…
Någonstans är tiden levande, men vi omringas av klagoskrin, där allt förväntas vara himmelriket.
Livet, döden dansar oss samman i en skön förening.
Kvar på jorden står vi av idag… Någonstans från tiden.
Någonstans av någonting, där finns vi. Av idag, i tiden.
I allt detta vi kallar någonstans…
/M
lördag 7 augusti 2010
Jag kliver in i ett rum, där något flåsar mig i nacken
Jag sveps in i något mellanrum, av ljus och mörker, i dåtidens land
Jag möts av dofter, så starka, jag inte trodde fanns
Jag försöker kliva ur, men rycks istället med…
Varför snurrar allt?
Förändringens tid är försatt i rotation
Jag blir kvar i rummet där jord och himmel möts, i en alltmer avlägsen värld
Vad blir då summan av alla möjligheter
Blir de lämnade kvar i framtidens land?
/M
onsdag 4 augusti 2010
När tidevarven tar ut sin rätt och lägger sig till ro.
Vad finns kvar att säga då?
Infinner sig lugnet, tyngd av åren som varit. Eller finns där en frid, en slags ostörd självständighet?
Den vidöppna friheten, har du i din hand… Under lidelse, av passionen som fortfarande är… En klokhet, som jag önskar vore min… Ett förstånd, som inte gräver min grop…
Balansen mellan här och nu. Då… Det som komma skall…
Jag försöker nudda vid en aura som jag inte kan greppa...
Finns det något kvar att säga då?
/M
söndag 1 augusti 2010
Bland molnen är allt flyktigt. Jag tänker mig molnen under beskydd av allt som är levande här och nu.
Växa och utvecklas…
Hur jävla patetiskt låter inte det? Och hur fan kan moln vara under flykt? På rymmen? Ibland undrar jag verkligen om jag är född i ett badkar utan vatten…
Så, jag skriver vidare…
Vi är alla blommor av det bräckliga och sköra. Håller vi våra kupade händer under det fallande regnet, blundar och välkomnar en ny dag i våra liv, som faktiskt är idag…
Hm…
I själva verket är jag förbaskad på en av skärmarna som lagt av. En hårddisk som sliter. Backuper jag nojar över, inte fungerar som de ska. E-post som flippar. Kalibreringsprogram som säger; Please calibrate your monitor soon…
Suck, stön, perkele också! Jävla fuck you! Och jag, jag är uppe i det blå, bland molnen som vanligt.
Så, jag skriver vidare…
Du, kisa upp bland molnen, plocka dig en svärm med doftande blommor. Ge till dig själv, ingen annan.
Den dagen kommer när jag också kan plocka ner mina blommor från de flyktiga molnen och ge till mig själv…
