Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

lördag 25 juli 2009




Någon som stod mig väldigt nära sa till mig för länge, länge
sedan, "Lev ditt liv väl, Marie."
Vad menar du med det, undrade jag.
"Lev, lev, lev... Vad mer behöver du veta?"
Allt, säger jag.

"Livet för med sig det mest besynnerliga händelser
och ibland kan vi känna oss en aning vilsna. Försök att hålla
din livslåga glödande. Skapa din egen historia och glöm inte
ditt hjärta på vägen. Strunta i allt annat, men ditt hjärta kan
du inte lura i det långa hela. Det kommer i fatt, men jag har
stor inblick, jag vet att du hämtar upp det."

Jag förstod inte innebörden av budskapet då, men idag har
orden en annan klang och har fått följa med mig i livet.
Orden har blivit en del av henne, också en del av mig.

Hon var klok, min mormor.



/M



tisdag 21 juli 2009




Det kritiska ögat.

Granskande ser du på mig...
Med...
Bedömande...
Skeptiska...
Analyserande...

Likt en Falkögas skarpa blick, ser du igenom.
Studsar tillbaka.
Är det nu jag ska känna rädsla?

Men jag då?

Jag ser magin...
Ljuset...
Kunskapen...
Visheten...
Kanske till och med själen...

Det förflutnas öga...
Det kritiska ögat...

Mitt öga...


/M









torsdag 16 juli 2009




Kan man säga att man har vetskap om något som man
egentligen inte vet ett skit om när det kommer till kritan?

Inte på något sätt. Ändå infinner sig en förnimmelse av just
den insikten, den kunskapen som är så klockren, att man vet
trots allt.

Står stilla som en stagnerad docka.
Kan inte röra mig, ens om jag vill.

Trevande, sökande, drar jag ofrivilligt åt olika håll och
försöker någonstans inne i mig finna någon logik till alla
dessa fotsteg.



/M



måndag 13 juli 2009




Går igenom negativen till Kullaberg projektet. Igen. Känns
vemodigt. Det borde vara avslutat för länge sedan och bok
ute i butik. Av flera anledningar har det inte blivit så.
Kullaberg har jag tillsammans med min andra hälft, Robert Versa.


Samtidigt med Kullaberg har vi haft och har flera egna projekt
igång. Vi har också dragit åt olika håll innehållsmässigt. Robert
håller sig strikt till gatufotografi och i den dokumentära andan.
Själv har jag börjat spreta i mitt bildspråk och har börjat släppa
på vad som är "rätt och riktigt" rent tekniskt.


Bilden står alltid i centrum här hemma och allt som oftast
uppstår det hetsiga och djupa diskussioner att nästan taket
lyfter emellanåt i huset Fyrkappan.


I vilket fall som helst, Kullaberg måste få ett avslut, vilket
i sin tur innebär start på en bokprocess. Format, layout, tryck
och val av papper.

Jakten på finansiering?
Suck.






/M




torsdag 9 juli 2009




Hon står vid en skiljelinje och vet inte var framtiden leder
henne. Det är med visst vemod som hon tar farväl
av det som varit.

Någonstans i vimlet ser hon någon med utsträckt hand, men
den försvinner lika fort som den visat sig.

Med viss förbryllning undrar hon vad det har för betydelse,
men innerst inne vet hon.

Likt symbolismen kan hon inte annat än tänka att den
verklighet hon uppfattar med alla sina sinnen, är i själva
verket en symbol för något helt annat...

Frågan är vad?



/M



måndag 6 juli 2009




Trampar på krossat glas. Jag känner splittret mot mina
trampdynor. Det är bara den tunna sulan som hindrar
skärvorna att tränga igenom.
På axeln hänger en tung fotoväska med både analog och
digital utrustning. Kroppen lutar något. Sätter ner väskan, sliter
upp kameran, skjuter av ett skott på ett motiv som plötsligt
dyker upp. knäpper igen väskan, slänger den över axeln igen
och har kameran fri runt nacken.

Går försiktigt uppför trapporna som leder mig till andra plan.
Jag möts av en lång korridor där ljuset inte riktigt orkar ta sig
fram. Dörrar på båda sidor och längs med.
Alla dessa dörrar...
Stängda dörrar...
Hjärtat bultar. Ljud kommer och går från ingenstans.
Vågar jag öppna? Tänk om...
Lägger min hand om dörrvredet, vrider om och kliver in i en stor
sal likt...

Det är varmt, fruktansvärt varmt. Fuktigt, min kropp blir blöt.
Svettpärlor som börjar bli en aning besvärande i min panna.
Det är blött mellan brösten, under brösten. Mellan...

Det är också nu som jag plötsligt utan förvarning, blir upptryckt
mot den flagnande väggen med varsamma händer där ljusstrålarna
träffar det slitna och skitiga betonggolvet.

Händerna drar upp min klänning, särar mina ben, greppar mina
fuktiga och svettiga bröst och tränger in i en passionerad och
vild lek.
Jag försvinner för en stund...
Ser jag stjärnor eller är det ren inbillning?

- Sweed, var är du?
Tyst...
- Hallå, är du där?
Samlar mig och harklar ut till slut - jag är här, precis nedanför.
- Är du färdig?

- Du, jag har en idé - vi stannar en stund till...



/M



torsdag 2 juli 2009




Självförnekelse...

Bor den i dig?
I mig?
I oss alla?

Vad består den av och varför?

Livet bär vi med oss med eller utan bagage, men om
bagaget tynger och inte blir avlastat - i tid.

Vad händer med oss då?
Är det då vi rasar samman och förlorar greppet?

Kierkegaard lämnade djupa spår när han myntade;
"Livet kan bara begrundas bakåt men måste levas framåt."



/M
 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.