Någon som stod mig väldigt nära sa till mig för länge, länge
sedan, "Lev ditt liv väl, Marie."
Vad menar du med det, undrade jag.
"Lev, lev, lev... Vad mer behöver du veta?"
Allt, säger jag.
"Livet för med sig det mest besynnerliga händelser
och ibland kan vi känna oss en aning vilsna. Försök att hålla
din livslåga glödande. Skapa din egen historia och glöm inte
ditt hjärta på vägen. Strunta i allt annat, men ditt hjärta kan
du inte lura i det långa hela. Det kommer i fatt, men jag har
stor inblick, jag vet att du hämtar upp det."
Jag förstod inte innebörden av budskapet då, men idag har
orden en annan klang och har fått följa med mig i livet.
Orden har blivit en del av henne, också en del av mig.
Hon var klok, min mormor.
/M
Underbara textrader... Skrota kameran, börja skriv och alstra en volym med det som dina tankar driver dig att sätta på pränt!!!
SvaraRaderaJust det... glömde... bilden rymmer en fantastisk presentation av väntan, längtan och melankoli!!
SvaraRaderaRoberto! Nu gav du mig allt lite hicka...
SvaraRadera"Skrota kameran" - Nu blev jag allt lite "lissen" i ögat.
Trist att du dissar mina bilder. Har inte riktigt hämtat mig än, men jag förlåter dig om du skärper till dig!
/Marie
Nämenherrejösses... framstod mina kommentarer så otydliga??? "Skrota kameran" var bara det "skämtfulla" tillägget för att förstärka min åsikt om att du skriver väldigt tilltalande! Naturligtvis skulle jag aldrig kunna ens ge ifrån mig ens ett uns av en antydan om att du borde göra det... nix och never!!! Dessutom är bilden med de flytande rosorna oerhört fin (skulle passat som skiv- eller bokomslag) - precis så som jag anmärkte med med vad jag tycker den presenterar: "väntan, längtan och melankoli"!!!
SvaraRadera