Kan man säga att man har vetskap om något som man
egentligen inte vet ett skit om när det kommer till kritan?
Inte på något sätt. Ändå infinner sig en förnimmelse av just
den insikten, den kunskapen som är så klockren, att man vet
trots allt.
Står stilla som en stagnerad docka.
Kan inte röra mig, ens om jag vill.
Trevande, sökande, drar jag ofrivilligt åt olika håll och
försöker någonstans inne i mig finna någon logik till alla
dessa fotsteg.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar