Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

söndag 15 januari 2012





Det är oreda i mitt huvud.
Det är kaos i mitt liv.
Det är blod av ont som rinner i min själ.

Med skiljelinjer och tvära kast,
står jag inför min största utmaning.
Både som kvinna, och som människa.
Mitt i en livskris.

Nu börjar processen till ett helt nytt liv.
Nu börjar sorgen av det som kunde ha varit.
Nu börjar saknaden av en storslagen kärlek.
Som, jag faktiskt trodde fanns.

Nej, jag är inte bitter.
Jag är inte ens arg.
Jag försöker bara febrilt förstå
i all frustration, av för djupt vatten…

Ge händelser tid, säger någon.
Ge livet en chans, säger en annan.
Men jag sover hela vägen nu.

Min prins av alla tider
är en krossad illusion.
Var finns Du nu?

Jag håller på att avsluta ett kapitel och påbörja ett nytt.
Jag kör det som ett mantra, varje dag…
Som en kär vän sa,
… Marie, livet tar inte slut, det tar bara en annan vändning…

Med början av nu.


/M




21 kommentarer:

  1. Jag är glad över att du skriver igen, men jag förstår att något riktigt, riktigt illa har skett - och det smärtar mig.

    Jag vill att det är bättre nu, Marie.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Anjo för att du är här.
      Ja, jag har fått mig en rejäl käftsmäll av livet på alla plan man kan tänka sig. Det kommer att ta tid det här.
      Jag ska försöka att inte drabbas av den "Svarta sjukan" härinne.
      Bloggen är mitt andningshål i denna uttrycksform - jag vill ha den ren...

      Tusen tack, Anjo för att du bryr dig. jag blir glad för det.


      /Marie

      Radera
  2. Känner glädje över att du äntligen är tillbaka igen, Marie. Släpp inte den styrka du återfunnit - din kreativitet har varit saknad!

    Allt gott, vännen!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Robban - tack!
      Ett tag sedan vi talades vid i levande livet. Vi får råda bot på det.
      Saknar din vänskap.
      Ha det bättre!


      /Marie

      Radera
  3. Åh, äntligen ett livstecken! Jag har varit så orolig för dig. Varje dag har jag tittat efter dig.

    Livet kan sannerligen ge oss rejäla hack i själen. Men hacken läker och själen repar sig. Lite tilltufsad och skrynklig men fullt fungerande. Det finns ett nytt liv därute för dig. Du ser det bara inte just nu. Låt det ta den tid det tar. Skriv. Låt oss klappa om dig lite då och då härinne.

    All världens kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära kära du - jag är så glad för dig!
      Jo, jag har sett dig här och jag har blivit så rörd av det.

      Du, livet - jag hade inte en chans till att värja mig. Mot allt det vidriga som sker nu.
      Det är kanske därför jag kastas uppochned. Just nu gör allt så jävla ont.
      Jag hoppas jag går stärkt ur detta och blir den starka kvinnan som jag hoppas finns någonstans inom mig.
      Just nu vet jag inte riktigt var jag ska börja.

      Innerligt varm kram - tack för att du finns!


      /Marie

      Radera
    2. Det är så svårt när man inte ha kontroll. När saker händer som man inte kan styra. Jag vet att det gör ont. Jag vet verkligen. Men du kommer att bli förvånad över hur stark du är. Är man så klok som du är man stark.

      Du behöver inte veta var du ska börja, det pågår redan. Låt det komma som det vill. All sorg har sin tid. Jag hoppas innerligt att det finns någon nära hos dig.

      Och jag är så tacksam att vi alla här fick ett livstecken från dig!

      Radera
    3. Amen ååååååååååååå - nu fick du en blötpuss!
      Och du, det finns människor i min närhet - jag är så tacksam för det.


      /Marie

      Radera
  4. Livet säger kloka ord här ovan - Skriv och låt oss klappa om dig då och då. Skriv, skriv, skriv! Det hjälper, tro mig jag vet. Och ramslöken kommer att blomma i år igen. Det vill bli bra.

    Kramar <3

    SvaraRadera
  5. Min regnnatt i natten, tänker så på dig.
    Jag vet att du finns - oändligt tacksam över det.
    Ska försöka att skriva igen, även om orden är en aning kaotiska just nu. Rädd för att bli en aning patetisk, men det skiter jag i.
    Ramslöken, jag vet... Det blossar i mitt hjärta redan. För jag vet, att du och jag går någonstans i vitlöksdofter, om än svagt, om än med vackra blommande vita blommor - jag finner dig där!

    Kram i natten, kram i dagen som igår, kram i morgondagen. Men framförallt idag.


    /Marie

    SvaraRadera
  6. Välkommen Tillbaka Du Saknade!
    Släpp fram patetiken! När Allt får finnas är det som det Ska. Bär din Egen Sanning med Stolthet. Vi är alla Människor, kantstötta och dana. Men inte mindre värda för det.
    Min Farmor sa: Var inte Rädd, Din Andes Stålfjäder kan pressas men aldrig Brytas.
    Jag tänker fint om dig!
    Värsta bästa kramen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste Rikki - välkommen tillbaka själv! Du har varit saknad också ska du veta.
      Känns som vi är med i samma klubb...
      Din farmors ord har jag lagt ner i min ficka - magiska ord.
      Och ja, jag bär min egen sanning. Den är ren.
      Öppna dörrar börjar stängas igen. Hos mig.
      Kanske öppnar jag den igen - för någon annan.

      Bästaste kramen, du vet, "den där särskilt snygga"...


      /Marie

      Radera
  7. För en tid sedan behövde jag själv ett mantra av olika anledningar. Vi klarar det vi behöver klara. Vi fixar det. På ett eller annat sätt. Det gav mej tröst. Men framför allt tillit. Jag blev så glad av din kommentar. Och nu blev jag ännu gladare att se att du skriver igen. Stor stor kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann - Ja, jag vill gärna tro det också. Vi klarar mer än vad vi tror. Även om det inte hjälper mig i nuläget.
      Det kommer, jag är övertygad om det. Tillit? Kommer jag någonsin att känna den igen? Jag hoppas det.

      Känns gott att du är här - största kramen tillbaka.


      /Marie

      Radera
  8. Jag vill bara säga att det är skönt med ett livstecken från dig.

    Åter igen, du skapar magi.
    T.o.m när livet är svårt. Fortsätt med det. Allt finns inom dig.

    Ta hand om dig, Marie.

    A.

    SvaraRadera
  9. Försök att finna.
    Försök att gå utanför.
    Det finns kärlekar som inte är värd det du ger.
    Kanske kan "han se" det längre fram.
    Du har, Marie. Ta fram det.
    Utan honom.
    Han är inte värd din kärlek.
    Du vet det.

    Från någon som du vet som har sett...


    Ge upp honom. Du är så mycket mer.


    Ja, jag är en Mikael...Du vet vem.

    KÄRLEK TILL DIG!


    M.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Mikael" - Hänger inte riktigt med här. Och, nej - VEM ÄR DU?
      Du känner inte mig.


      /Marie

      Radera
  10. Det räcker att veta att något förfärligt hänt någon annan för att det ska göra ont. Och dina ord om tilliten...kanske kommer den tillbaka, kanske.
    Men jag önskar dig styrka i bräckligheten.

    SvaraRadera
  11. Tigerlilja - Tack!
    Jag behöver den. Verkligen.


    /Marie

    SvaraRadera

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.