Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

tisdag 29 september 2009




Jesus säger; "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar:
döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn
och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med
er alla dagar till tidens slut"
(Matteusevangeliet 28:18-20)


Mitt gudbarn.
Otis...





/M

torsdag 24 september 2009




Änglar, finns dom?

"Min" ängel är väldigt speciell, väldigt egen...
Jag har funderat över varför jag har tilldelats just "henne".
Hon lämnar mig inte ifred. Tycker, det gör hon också...
Där står hon - spottar, fräser, gormar, hytter och stampar golv.
Åh nej, tänker jag, inte nu igen...
Men, säger jag, kan du inte vara lite snäll någon gång?
Varför vill du att jag ska vara snäll när du inte ens är det mot dig
själv, säger min ängel, flaxande med sina breda vingar och lyser
till lite med något blink hit och dit.
Hm, ja, jo, men... sen blir jag plötsligt arg, ruskigt arg.
Grubblar en stund och konstaterar att hon har rätt...
Det är då jag skickar ut henne på uppdrag som är betydligt
viktigare än att stanna kvar vid min sida och mitt tjurande.

Så går det dagar, veckor, månader...
Jag saknar henne, min ängel och i mitt undermedvetna
kallar jag henne tillbaka.
Så, där står hon åter igen, som en uppenbarelse mitt emot mig.
Trött, sliten, en aning smutsig, för det tar ju på hennes krafter
att hjälpa...
Kom, säger jag och lägger min arm om hennes svaga vingar.
Så där sitter vi, vid min sänggavel, utan ord.
Orden behövs inte, de känns överflödiga.
Vi bara är och känner.
Det är fint.

I min värld som möter din, vid min sida, din sida.
Min ängel...
Och jag...



/M



måndag 21 september 2009




Efterlängtad är du
Du ger mig den friska höga luften
Du landar i mina lungor
Tar till mig ljuset av solen, du

Jag sprätter i skogen
Bland kvitter och fallna lövverk, du
Du skiftar i vackra rostfärger, du sprakande du

Äntligen hos mig är du
Min favorit av alla årstider, det är du

Så välkommen du
Du ljuvliga Höst
Du min



/M







tisdag 15 september 2009




Där så många har levt och verkat, där andas jag...
Så många, oändligt många är Ni.
Jag färdas till platser där Ni en gång gått.

Jag sluter mina ögon, försöker Se...
Känner en varsam hand längs min ryggrad.
Anar en vindpust mot min kind.
Och jag är inte ens rädd...

Omgivningar, stämningar, viskningar och rop.
Ni öde Ni.
Ändå så fulla av liv.

Dit ingen längre går...
Där går jag...



/M



lördag 12 september 2009




Bilder existerade inte under min uppväxt. Finns det fem
fotografier, fördelat på mig och mina syskon, är det nog allt.
Bilderna började komma någon gång i tonåren. Där emellan
ingenting. Då menar jag absolut ingenting. Nada!
Vi ligger i dimmorna någonstans. Kusligt när jag börjar
tänka på det. Det finns inte dokumenterat.
För kameran var helt enkelt inte där...

Är det så enkelt?
Så klart inte, men det skulle kunna vara så.
Då slipper man ställa dom där frågorna...

I mitt föräldrahem fanns det varken konst eller litteratur. Den
klassiska musiken var bannlyst. Den fick jag söka upp på egen
hand. Vad jag däremot fick från min farmor var en rejäl dos
av filmhistoria. Med början från Rudolph Valentino...

Jag skapade min egen slutna fantasivärld, men på den tiden
hade jag inte kameran som verktyg. Den anlände först decennier
senare.

Min sagovärld är svunnen tid...
Den susar liksom bara förbi...
Fortfarande...


/M








tisdag 8 september 2009




Utsatt och sårbar.
Det är så jag känner.
Somliga dagar mer än andra.

Utanför något som ligger bortom min räckvidd.
Se, men inte kunna ta på.
Inte ens snudda vid.
Styrka att kunna stå emot.

Jag lägger också min hand för mitt bröst och
tänker "redskapens redskap".
Skapa, komponera och berätta.
Det är ju det jag vill.



/M




torsdag 3 september 2009




Vad kännetecknar God fotografi?
Jag har ställt mig den frågan väldigt länge.

Finns där en historia bakom som viskar i mitt öra?
Känner jag något alls?
Eller missar jag kopplingen rent symboliskt?

Ligger jag före eller efter min tid?
Är jag mottaglig för meddelanden som ligger dolda någonstans?
Och, som jag inte riktigt kan öppna upp, för jag är helt enkelt
inte där. Än.

Finns det rätt och fel?
- Och vem sätter normerna?

För mig är fotografi helt och hållet en känsla.
Beröring som skakar och rör om. Griper tag...
Om den känslan infinner sig, blir jag angenämt förlorad och
lämnar för en stund...

Vad jag vill säga med min egen fotografi är kanske min egen histora...



/M

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.