Där så många har levt och verkat, där andas jag...
Så många, oändligt många är Ni.
Jag färdas till platser där Ni en gång gått.
Jag sluter mina ögon, försöker Se...
Känner en varsam hand längs min ryggrad.
Anar en vindpust mot min kind.
Och jag är inte ens rädd...
Omgivningar, stämningar, viskningar och rop.
Ni öde Ni.
Ändå så fulla av liv.
Dit ingen längre går...
Där går jag...
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar