Köld av fasa i februari utan strid
Det blåa korsar det bruna
Vid ett hav som river murar
Där hon och någon
Möts möts
Någonstans i de naknas två
Stannar allt av då?
Djävulen rider mellan hennes revben
Utan att säga förlåt och be om lov
Judaskyssen över livets kärlek är bortom allt
Hur kommer hon nu till de Två Månarnas Land?
För vad det är värt
Hon häller kokande stål
Över alla hennes lemmar
Som lämnar djupa ringar
På ett vatten utan is
Pumpa hennes liv
Fräls henne från att falla
Down down
Under
Men inget kan rädda henne nu
Mer än hon själv
Så, hon går mot fasans köld
Utan någon sköld...
/M
