Jag vill flyta på luft i medvind
   i något som susar förbi
   mitt i livets snabba flykt

   Jag vill se den osynliga riddaren
   röra vid, vid min sida
   och bli kysst av dess ande

   Men något skaver och slits av
   Det kämpar med krafter i motvind,
   drabbar samman i en för evig länk
   upplöst i sand och tillbaka igen,
   med stål av band

   Jag vill behålla oskulden till livet
   där mörkret rids in
   av eldens ljusklot till hjältar

   Jag vill omfamna förvirrade själar
   och släppa dessa fria
   i vindarnas vind

   Tillsammans, vi finns...


   /M

Ur det mest stillsamma
Finns det en kärlek
Som är övermäktig allt annat

Ur det mest kaotiska
Finns där ett lugn
Som bringar ordning från kaos

Ur det mest fantastiska
Finns det en sfär
Med en ingång till himlen

Och vi, vi finns här…


/M

Sanningens vågskål
blir aldrig vad vi tänkt oss.
Vägs själarna efter döden?

Jag ser solens båda blommor
i renhetens och oskuldens
tidevarv i ljuset av i morgon.
Badet av stål tar aldrig slut.
Det fasta greppet i livets sköte,
sköter inte om själens snurra.

Spelen av det dubbla
infinner sig i ett inferno,
där det faktiskt inte hör hemma.
Jag hoppas du ser.

Utom möjligheternas gränser, 
talar livet i ständiga gåtor.
Föränderligt i förändring,
från den ena dagen till den andra.
Livet, vad vill du mig?
Jag säger, säg.

Sch, det ligger i Tusenskönan...


/M