Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

söndag 1 augusti 2010




Bland molnen är allt flyktigt.
Jag tänker mig molnen under beskydd
av allt som är levande här och nu.

Växa och utvecklas…

Hur jävla patetiskt låter inte det?
Och hur fan kan moln vara under flykt?
På rymmen?
Ibland undrar jag verkligen om jag är född i ett badkar
utan vatten…

Så, jag skriver vidare…

Vi är alla blommor av det bräckliga och sköra.
Håller vi våra kupade händer under det fallande regnet,
blundar och välkomnar en ny dag i våra liv,
som faktiskt är idag…

Hm…

I själva verket är jag förbaskad på en av skärmarna som lagt av.
En hårddisk som sliter.
Backuper jag nojar över, inte fungerar som de ska.
E-post som flippar.
Kalibreringsprogram som säger;

Please calibrate your monitor soon…

Suck, stön, perkele också!
Jävla fuck you!
Och jag, jag är uppe i det blå, bland molnen som vanligt.

Så, jag skriver vidare…

Du, kisa upp bland molnen,
plocka dig en svärm med doftande blommor.
Ge till dig själv, ingen annan.

Den dagen kommer när jag också kan plocka ner mina blommor
från de flyktiga molnen och ge till mig själv…

Men idag är jag kvar i ett fucked up mind.


/M

10 kommentarer:

  1. Du .. då skickar jag bara en kram :)
    Vi är alla fucked up ibland.
    Men vi är bra ändå

    SvaraRadera
  2. Åsa - Det är väl inte så bara... med kramen alltså.
    Det är fint. Tack!

    /Marie

    SvaraRadera
  3. Låter som en högst världslig dag :) Tänk dig - problem med hårddiskar, skärmar, sådana kan man ju nästan ta på... ;)

    Livet är, livet är...
    Själv är jag trött, så trött, på tröstlös längtan. Som är en del av min hud. Som jag inte tänker ömsa. (Så säg inte det!) Jag tänker att molnen bäddar in, gör huden mindre öm.

    Du får kramen av mig! Hoppas en del tekniskt löser sig för dig. Nu.

    SvaraRadera
  4. Regnnatt – Ja, ibland blir man påmind. Gott så. Det är väl som det ska vara antar jag.
    Avskyr att vara sårbar, att inte ha kontroll, att inte kunde lita på tekniken.
    Inga större problem egentligen med att scanna om negativ, (även om det tar hundra år) det är fördelen med analogt, men de digitala bildfilerna är det värre med – tre månaders arbete som riskerar att vara ute i det blå. Så, ja, jag är ganska uppriven.
    Vi sitter med den senaste tekniken. Det minsta man kan begära är att det ska hålla ihop.
    Jag blir tokig när det inte finns något som heter produktansvar…
    Det löser sig, det finns värre problem.

    Men vad ska jag göra med din tröstlösa längtan? Ibland önskar jag att det hade funnits en sådan där på och av knapp. Tänk om det varit så enkelt? Då hade blödande hjärtan fått stanna kvar i den där av knappen, tills man är redo att möta det som gör ont.
    Du, bädda in huden ett tag till, låt den få vila och bara vara…
    Bråka inte så mycket med dig själv. Var lite snäll mot dig själv också.

    Blåser över en stor varm kram och puss på kind!


    /Marie

    SvaraRadera
  5. Hmm,.bland vattenånga är väl allt flyktigt,.inkl livet? Ibland tar sig dikten in i verkligheten eller vice versa, då är det läge att dikta om det overkliga i verkligheten eller vice versa, allt är ju relativt eller hur? Kul om du gillar mina funderingar, du skriver bra själv. Ha det,.xoxo.

    SvaraRadera
  6. Brandon – Det var en glad överraskning att se dig här.
    Varmt välkommen är du!
    Jag tror du satte huvudet på spiken. Tack.
    Tycker många gånger att jag är ”flummig” när jag svävar…
    Men det är skönt när man bara låter pennan gå av sig själv utan logiskt tänkande. Så är det härinne.
    Ser mig själv som fri skrivare utan hänsyn till ”regelverket”.
    Det är så befriande.

    Ja, jag tycker mycket om det du skriver.
    Dina texter stannar kvar under huden.
    De är starka, smärtsamma och mycket vackra.


    /Marie

    SvaraRadera
  7. Mmm, det där med tekniken. Förstår mer än väl att du svär högt. Man blir mer än frustrerad. Och vi kan inte längre alla kunna allt, måste förlita oss på experter. Hoppas det löser sig. Min längtan, den slänger jag i sjön så småningom. Bloggen också. Det är meningslöst, underverk sker inte. Håll ut, stå ut med mig ett litet tag till bara!

    SvaraRadera
  8. Regnnatt - jodå, vi har expert på området gällande det tekniska i Huset Fyrkappan.
    Vi befattar oss inte med det. Det man inte kan, får man helt enkelt köpa in. Dessutom sparar det vår tid.

    Tycker inte att du ska slänga dig i sjön, men däremot ska du kasta dig ut!
    Fritt fall, Regnnatt, fritt fall!

    Ska ge dig ett mantra på vägen;
    Härifrån och nu... mer komplicerat än så är det inte.
    Tänk över bloggen. Jag hade saknat dig förfärligt mycket. Men är det rätt beslut att ta, då ska du givetvis lägga ner.
    Sist men inte minst - Vad ska du med en båt till när du redan är hemma?
    Denna sista mening bär jag själv på inom mig.
    Nu ger jag den till dig.

    Tycker så mycket om dig!

    /Marie

    SvaraRadera
  9. Men hur vet jag att jag är hemma? Hur? Om jag är hemma nu, då kan jag inte lita på mitt innersta. Tror jag. Eller är jag helt fucked up? Jag kan det där med intuition. Den säger vänta... sitt still så kommer det. Men samtidigt går det så helt emot vad alla råder mig till, viket är att ta action i en eller annan riktning. (Och jag tror inte någon bryr sig om vilken. Men moderna människor tror på action och självständighet.)
    I am fucked up!

    Att ha mött människor som dig via bloggen, det är fantastiskt. Och skriva kommer jag ju aldrig att kunna sluta med. Och skriva om middagsmat och vardag.... nja det är inte jag. Så jag vet inte.

    Stor kram. Jag finns kvar ett tag till, så får vi se. Underverk, sker sådana?

    SvaraRadera
  10. Symbolik, kära Regnnatt, symbolik.
    Någonstans tror jag att människor VET innerst inne.
    Eller, ja, somliga får jag kanske tillägga.
    Vi har kommit olika långt och det beror väl på var vi hamnat på livets stege.
    Det känns som att du har kommit långt som människa här och nu.
    Det där med att lyssna och ta in alla ”kloka” ord från andra, det är väl i all välmening, men, jag säger ett stort MEN, det är du och ingen innan som kan ta det avgörande beslutet. Det där vet du.
    Som du skriver, intuition - lita på den.
    Bråka inte så mycket, utan låt saker ske när det sker.
    Då har du kontrollen i din hand och blir inte överraskad av ”fel” beslut.

    Jag vet så klart bara den delen du delar med dig av din blogg, och det vet vi alla som skriver – det är en liten del av våra liv som sätts på pränt där. Jag skriver till dig med just den vetskapen…

    Underverk?
    I ordets rätta bemärkelse, ja jag tror på ”underverk” – när jag själv tror…

    God morgon till en ny dag!


    /Marie

    SvaraRadera

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.