Ensamstund med hett kaffe
Huvudet vilar fortfarande på kudden
Och jag känner mig något för yr för att vakna
Sommarvärme i ack så sköna maj
Lummigt i all sin prakt
Där jag redan är alldeles för varm
Jag undrar vad sommaren har att säga
Som jag ännu inte vet om
Överraska mig med vin och sång
Det är försvinnande lättsamt
Att bli hemmablind där man går
Nyp mig! Stånga mig! Hårt!
Jag lever och andas i en förtrollande dalgång
Omgärdat av skogen av ingenting
Med kvitter om öronen och öring i ån
Så vaknar jag sakteligen upp i dagen
Där jag omfamnas av allt det fina
Det är så mäktigt och mer därtill
På den hemliga grusvägen ner till där jag bor
Står alla ljuskronor givakt
Som i en dröm till huset Fyrkappan
Ja, jag är tacksam
Ja, jag är hemma
Idag är min dag som imorgon var igår
/M
Ja, dessa ensamstunder. Då vi ser och uppskattar livet som bär. Kanske är det tack vare dem som styrkan finns att låta tvivel släppas ut ibland?
SvaraRaderaÄr det Fyrkappan som är så vackert?
God morgon, Regnnatt!
SvaraRaderaJa, jag inbillar mig också det.
Nej, det är inte huset Fyrkappan.
Det är en av torpalängorna som tillhör det stora godset.
Men, det är mina omgivningar, där jag i stort sett går varje dag.
Huset Fyrkappan finns nere i dalgången.
/Marie