Genom Oculus du Mia,
öppnas porten till hennes verkan.
Hon vet inte vem du är
men hon ser dig…
Du tar henne i handen,
viskar ömt,
du kan färdas åt vilket håll du vill…
Verkligheten är där hon går,
där hon vill följa med i en morgondag
bortom horisontens vingslag,
utan att gömma blödande minnen.
Hon vandrar längs kustremsan,
snubblar på rullsten utan betong.
Hon blickar mot en molnfri himmel,
blundar och ber om en önskan.
Ge henne din nyckel till Pandoras ask,
utan att hon ser in i det förflutnas slask.
Hon är välvillig bakom det illvilliga.
Mottaglig i all sin skörhet.
Det återkastade ljuset
är stjärnorna runt hennes sfär.
Omgiven av eldens gnista.
Ge henne modet att ta för sig mer.
Helt klädd i svärtans vita…
/M
öppnas porten till hennes verkan.
Hon vet inte vem du är
men hon ser dig…
Du tar henne i handen,
viskar ömt,
du kan färdas åt vilket håll du vill…
Verkligheten är där hon går,
där hon vill följa med i en morgondag
bortom horisontens vingslag,
utan att gömma blödande minnen.
Hon vandrar längs kustremsan,
snubblar på rullsten utan betong.
Hon blickar mot en molnfri himmel,
blundar och ber om en önskan.
Ge henne din nyckel till Pandoras ask,
utan att hon ser in i det förflutnas slask.
Hon är välvillig bakom det illvilliga.
Mottaglig i all sin skörhet.
Det återkastade ljuset
är stjärnorna runt hennes sfär.
Omgiven av eldens gnista.
Ge henne modet att ta för sig mer.
Helt klädd i svärtans vita…
/M
Där är du ju. Skönt att se trots det svåra.
SvaraRaderaKram.
Livet - Hej goaste du!
RaderaVem har sagt att livet är lätt?
Jag känner mig så yr av allt som händer nu.
Tack för att du finns här och "tittar till", jag är så tacksam för det.
Innerligt varm kram tillbaka!
/Marie
Så fin text.
SvaraRaderaOroshjärta - Det var ett tag sedan...
RaderaFint att se dig. Och du, tack.
/Marie