Marie Rosenqvist

I rummet av kaos

Omfamnar hon ögonblicket

Den vassa eggen sluter sig om strupen

Inte där men här

Dimmornas förvirring stiger ut

I förklaringens ljus

Hon nämner inte det tysta

I de tidlösas sfär av det okända

Eldens skönhet brinner i stillhet

Hon känner, hon är

Flammans inre strid mot hennes kamp

Hon vänder sig försiktigt om

Under huden rusar blodet

Efter ännu av mer

Klunken av floder rinner över i munfull

Det pulserande hjärtat är under dvala

I de upphöjdas sköte och somnar in

Inte här men där

/M