Kan själen bli störd
under sin resa?

Kan livskraften lämna
utan att passera
Och samtidigt suga in
energi på nytt?

Kan himlens nät binda
hjulets snurrande surr,
där pulsen finner mening?

Strukturer av det synligt osynliga
är bortom all tid
Och rum

Oföränderligt tillstånd
av ett evigt virrvarr
Men också föränderligt
i all sin lycka

Hur hänger allt ihop?


/M

Skuggor i öster
möter ljuset i väster
där frände av mening
söker sin lilla pojke

Oriktigt riktigt
i all sin orimlighet,
faller skenbilden
där skuggan smyger förbi

Förändringar sprids
i luftburen ovisshet,
där skepnader fastnar
och släpar efter

Livet sveper
Vinden blåser
Lågor fladdrar
Själar brister


/M

Naturens sköna seende
står klädd i vit skrud
Återkastat i renhetens ljus

Solen,
och alla stjärnorna
visar henne vägen

Kanske, till de Två Månarnas Land...

Riddaren av det dubbla
lutar sig ner
och säger med en viskning,
kyss

Vad händer den dagen
när hon verkligen
synar en bluff?

Sanningen kommer aldrig anmäld
Den måste vändas,
omochomochomigen

Tanken i det omvända,
där allt hon drar i
blir förvrängt, som i en spegel
Vänt

Tidens dragning
där något lurar i ögonvrån
av något som ligger dolt

Varför kan hon inte i blindo se?



/M

När ett tomt begrepp i tanken
blir efterlämnat i tomhetens eko
utan att riktigt säga adjö

När något sliter och griper och river,
inom mig
Där allt annat bara flimrar förbi

När det dunkla tränger sig på,
blir konturlöst, utan att avslöja dolda agendor
förtäckta i slöjornas korn av sanning

När alla försök till att skingra skogen,
istället blir ogripbart
Utan någon egentlig mening

Frågan är då om jag ser något alls
Tystnaden är liderligt olidlig
Eller är det det som är...

Jag blundar och slocknar


/M