När ett tomt begrepp i tanken
blir efterlämnat i tomhetens eko
utan att riktigt säga adjö
När något sliter och griper och river,
inom mig
Där allt annat bara flimrar förbi
När det dunkla tränger sig på,
blir konturlöst, utan att avslöja dolda agendor
förtäckta i slöjornas korn av sanning
När alla försök till att skingra skogen,
istället blir ogripbart
Utan någon egentlig mening
Frågan är då om jag ser något alls
Tystnaden är liderligt olidlig
Eller är det det som är...
Jag blundar och slocknar
/M
Om man kan... blunda och slockna, det kan vara ouppnåeligt. Har saknat dina tankar och det är mitt eget fel. Har varken skrivit eller läst på såååå länge. Sköt om dig.
SvaraRaderaEttie - Blev glad att se dig här igen.
SvaraRaderaBlunda och slockna, slockna och blunda...
Nej, jag tror det är en skön känsla så länge själen säger att det är okej.
Det är värre när den sätter sig på tvären... Vad gör man då?
Och du, du är välkommen in, närhelst du vill.
/Marie