Upptäckte något för en tid sedan som inte är så bra.
Inte alls.
För mitt eget bästa...
Frågan är bara hur jag kommer att hantera det.
När den dagen kommer.
För den är här, oroande snart.
Mötet...
Kommer jag att behålla min värdighet?
Mitt lugn?
Eller kommer jag fullständigt löpa amok utan gränser, utan
några som helst spärrar?
Till dig som inte har den blekaste aning...
Eller har du det?
Kan du stå där mitt emot och påstå att du inte vet?
Jag öppnar mitt sinne och tar emot dig vilken dag som helst.
På en tom ödeplats, dit ingen vågar gå.
Där bara vi har tillgång...
Öga mot öga...
Jag håller andan och vänder mig om när jag blir varse dina
stapplande, krasande steg.
Det blåser på månen idag.
Jag hälsar dig, du är väntad...
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar