Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.

lördag 20 mars 2010




När den svarta natten,
möter dagen.
Då är jag fortfarande inne i djupsömn.

I ett bakrus av eftertankar,
lämnar jag den lilla flickan
som stannar kvar i det där mellanrummet.

När jag väl närmar mig,
sida vid sida,
då är flickebarnet alltjämt kvar…


/M



4 kommentarer:

  1. Aouch, detta påminner mig om något jag känner, men försöker vila från... Mina tankar vandrar, tar dina, gör till mina. Kanske förstår jag. Och aldrig vill jag vila så mycket att jag glömmer. Kram lilla du!

    SvaraRadera
  2. Har svårt att glömma en kommentar du skrev till mig om att du trodde du visste men inte kunde skriva... Hoppas allt är bra med dig. Får en vemodig känsla när jag ser denna bild, sammankopplad med texten. Men kanske är det bara jag... Tänker på dig idag, i vilket fall som. :) Kram!

    SvaraRadera
  3. Kort & gott: gillar å det skarpaste stämningen du fångat i denna bild... som också är inspirerande - likt en onämnbar mängd andra av dina alster!!!

    SvaraRadera
  4. Regnnatt – Jag har klurat en del på det du har skrivit.
    Svårt, eftersom alla typer av texter är något vi alla kan relatera till och ta in. Sedan bestämmer vi ”hur” vi gör det.
    Nej, det är inte något ”svart” bakom texten. Det är jag i ett nötskal.
    Jag är en vuxen kvinna som många gånger bråkar med den lilla flickan inom mig och hur jag än bär mig åt, envisas hon med att stanna kvar.
    Bilden ingår dessutom i ett pågående projekt där jag bollar mitt känsloliv just nu och hur jag hanterar det som händer runt omkring.
    Jag förstår inte allt och jag vet inte var det här kommer att sluta.
    Bloggen fungerar som en slags terapi och jag hoppas verkligen jag kommer att se och sy ihop alla sammanhang som jag i nuläget inte ser alls.
    Som svar på din fråga angående min kommentar hos dig och som jag skrev att jag inte kunde skriva hos dig, (rörigt värre) var helt enkelt att jag delar dina känslor för det förflutna och den ”försvunna kärleken”.
    Jag fann min, förlorade honom i sjutton år… för att sedan återförenas med honom igen. Lång och fin historia som slutade fantastiskt.
    När någon skriver så vackert om någon som gör så ont, som du gjorde, blir det fel med vissa kommentarer och jag ville helt enkelt inte grusa stämningen med mitt inne hos dig.
    Så, fin fina du, Regnnatt oroa dig inte, vi delar ett och annat även om jag inte kan skriva allt här heller. Jag är ju inte anonym precis.
    Stor kram och puss på kind.

    Roberto – Tackar allra ödmjukast för det!

    /Marie

    SvaraRadera

 
coolphotoblogs - listed
coolphotoblogs My profile

Copyright © Marie Rosenqvist 2009-2016. All rights reserved. Alla fotografier och texter tillhör Marie Rosenqvist om inget annat anges. All kopiering/publicering utan tillstånd är förbjuden.