Ingenting av ingenting
gör mig som det egna jaget…
Ingenting.
Ingenting av mitt eget jag
är så smärtsamt
att jag kan fälla en tår
av ingenting.
Men ingenting,
ingenting,
är jag
av det egna jaget.
Så, jag står i det skira
mitt i livet.
Någonstans, av någonting.
Mitt i allt det vi kallar ingenting...
/M
gör mig som det egna jaget…
Ingenting.
Ingenting av mitt eget jag
är så smärtsamt
att jag kan fälla en tår
av ingenting.
Men ingenting,
ingenting,
är jag
av det egna jaget.
Så, jag står i det skira
mitt i livet.
Någonstans, av någonting.
Mitt i allt det vi kallar ingenting...
/M
Tänkvärt på många vis.
SvaraRaderaDe orden måste läsas om och om och om igen ... så otroligt vackra men ... jag måste läsa dom igen så de riktigt sjunker in. För att inte tala om bilden. Så sorgsen på något vis, så melankolisk.
SvaraRaderaKram!
En bild som skulle kunna passa till...ehm, ja du vet... Det där vi diskuterade senast vi samtalade. Definitivt något åt det hållet.
SvaraRaderaKram, tös!
Fina du!
SvaraRaderaMidsommarkram på dig!
TÄnk att kunde måla så vackert med både ord och foto. Begåvat, det berör!
SvaraRaderaTack!!
Znogge – Ja, det är det. Tack för att du tänker…
SvaraRaderaSkatan – Jag vet… Bilden ÄR melankolisk, men samtidigt vacker.
Livet här och nu, då, bakåt… och tomt… och historia…
Kram tillbaka!
Robban – Du vet… jag hjälper gärna till, du vet ju det…
Storpuss, pågadrummel!
Wettex - Goa du!
Midsommarnattskram till dig och Pytte!
Osorteradetankar – Jag blir glad att du är här!
Och tack, tack – om jag berör, om än i det minsta…
Oj, oj då blir jag varm i mitt hjärta. Tack!
/Marie