Sökare i natten är jag…

Lyktorna fälls upp mot mörkret
och jag ger mig ut i natten.
Jag är under min färd,
min tanke, min egen, i jaget.

Mitt alldeles egna jag…

Nattrumlare är jag,
som söker ljuset i allt mörker,
där det svarta inte längre
binder eller skrämmer.

Nattens rumlare,
leds av sökaren som enda passagerare.
Dit lyktorna visar mig vägen.

Under en himmel i det oändliga…


/M

Drömmen blickar vidare
över nischen,
ut mot det okända…

Den okända drömmen
håller sig dröjande kvar,
i den lilla flickan.

Andetag av drömmar
blåser hon över,
till oss…

Där står hon och visar vägen…

Kvar står jag och trycker av
och tänker…

Så vill jag också blicka ut
mot oanade vidder,
hålla mina visioner levande.

En dröm, är en dröm, en dröm…

De skira drömmarna
måste jag hålla kvar,
i min egen lilla flicka.

Oavsett vad…


/M

Ur det mest stillsamma…
Finns det en passion
Som är övermäktig allt annat

Ur det mest kaotiska
Finns där ett lugn
Som bringar ordning från kaos

Ur det mest fantastiska
Finns det en sfär
Med en ingång till himlen…

Och vi, vi finns här…


/M

När livet knackar
och gör sig påmind
om de små tingen.

De små, små tingen.
Som får ditt blod att rusa
i höjden av glädje.

Så lycklig, så varm,
att all tid och rum
bara stannar av.

Vad tusan gör man då?

Står handfallen?
Stampar gräset?
Griper tag i lyckan?

Det där lyckoruset som infinner sig
när du minst anar.
För allting bara ÄR…

Är det då man omfamnar
kärleken till livet?

Eller hur fan gör man?






/M

När ett tomt begrepp i tanken
blir efterlämnat i ett eko…

När något sliter och griper tag.

I mig.
Där allt annat bara flimrar förbi…

När det dunkla tränger sig på.
Blir konturlöst, förtäckt
i slöjor.

När alla försök till att skingra skogen,
istället blir ogripbart.
Utan någon egentlig mening…

Frågan är då om jag ser något alls.


/M

Tänk dig allt som varit.
Och faktiskt är…
Skall så vara.

Tänk dig in i
den beslöjade dimman
där du ännu inte har lyft.

Tänk dig med en blick,
så klar att du svävar trots allt.
I det stilla…

Tänk dig det vackert oändliga…

För det är just din förmåga
till det oändliga, i förvandling
som visar dig vägen.

Utan ände…


/M

Jag är en romantiker
av tillbakadragen natur.
Utan kedjor…

Men jag är också snärjd
av mina sinnen
där jag inte finner ut
från mitt fängelse.

Där inne har jag stor frihet…
att lära känna annan verklighet.
Den frigörs först om jag tillåter
fantasin ta emot nyckeln.
Jag kan höra hur den vrider om
och tar tillbaka all reson.

Jag är en romantiker.
Utan kedjor.
Bortom all logik…

Det är så befriande.


/M