En omfamning i hand
tog tag i mig som kvick av sand,
en morgon när jag ännu sov.
Det kommer när det kommer.
Låt det ske när det sker.
Säger, den mjuka viskande rösten intill mitt öra.
Just nu bryr jag mig inte om vilket.
Sanning av korn.
Det är ju inte sant.
Det finns något som går
bredvid mina fotspår.
Och jag vet inte vad det är.
Än.
Flykten har jag under mina vingar.
Ingen ro i den sköna vilan.
Skit, jag ramlar ner.
/M
Vackert. Och behöver du en hand för att inte trilla ner så sträcker jag ut den
SvaraRadera... i min tolkning en något kuslig text... och bild!
SvaraRaderaGillas! =)
"Flykten har jag under mina vingar.
SvaraRaderaIngen ro i den sköna vilan."
Så sant så sant ... för mig också. Men inte skall vi ramla ner ... inte.
"Sträck ut din hand ( http://www.youtube.com/watch?v=w9doLlzn7oc&feature=related )... " så hjälps vi åt.
Kram!
Kram!
Åsa - Finaste du!
SvaraRaderaBlir så glad för din hand. Du har min.
Varm kram till dig!
Robban - Vad??? Jag som är en ängel...
Men tack, tack.
Skatan - Nej, vi håller oss uppe!
Det är svårt ibland, men jag försöker.
Jag vet att du också gör det.
Vi är inte mer än människor.
Det positiva är att man utvecklas i det.
Så glad för att du finns!
Och tack för länken.
Varma kramar tillbaka!
/Marie