Avvaktande står jag kvar och inväntar ett skede.
Till människornas port…
Men vem vaktar den stängda utgången?
Och vem bär på nycklarna?
För inte kan det väl vara vi…
/M
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
En plats, en själ Av en endaste enda I spåren av Vivaldi Det är allt, som finns kvar Jag återvänder a... -
Någonstans i tiden Någonstans… Beyond faces Flickan bortom allt Dit ingen kan röra Hjärtats öga i själen Stoppar hon någon annan... -
En ängel kom innanför min tröskel utan att knacka. En annan ängel, som var långt ifrån en ängel, rörde om i maskineriet. Jag gråter ifrån mi... -
Själarna dansar jämsides utan saltvatten på hennes kind Bortom allt det som är där… Det är hennes dröm Om än, så ... -
Det är oreda i mitt huvud. Det är kaos i mitt liv. Det är blod av ont som rinner i min själ. Med skiljelinjer och tvära kast, står jag inför... -
Den där färden, den är förgänglig Utan svårigheter, utan hinder… Den måste finnas där Från det mörkaste, mörkast... -
Den fria viljan kommer ur straffet Ansvaret håller jag i mitt hjärtats hand Starta inte krig med mig Skölden... -
Orsakernas verkan är inte alltid vad det ser ut att vara. Utan näring är vi de dödas döda. Jag undrar, spinner och väver livet sitt eget öde... -
Köld av fasa i februari utan strid Det blåa korsar det bruna Vid ett hav som river murar Där hon och någon Möts möts Någonstans i de naknas ...
...hmmm. får en egendomlig feeling av att det är jag själv som kliver ut genom en port... ;)
SvaraRaderaJupp, tror att vi alla "i begynnelsen" får en knippe nycklar. Men, så ska vi också lära oss att hitta den rätta för det rätta tillfället...
Strålande - igen!
SvaraRaderaVackert! :)
SvaraRaderaJag ryser när jag läser. Vet inte riktigt varför. Kanske för att det är just så det är, att det är vi - jag - som måste hitta de rätta nycklarna? Underbart vackert i vilket fall som helst.
SvaraRaderaBara de utvalda får nycklar till de finaste dörrarna. De sämst lottade får inga nycklar alls, utan är hänvisade till vårt godtycke. De som fått nycklarna till de finaste portarna, delar sällan eller aldrig med sig av sina många nycklar.
SvaraRaderaDet kallas livet.
Robban – Hm… Din känsla leder dig rätt…
SvaraRaderaAnjo – Tack, snälla!
Regnnatt – Tack, fina!
Ettie Bee – Visst är det konstigt.
Vårt eget liv håller vi i våra händer.
Vad som händer på vägen kan vi påverka – nyckeln har vi i vår hand…
Men, det gäller inte alla.
Ett knippe av omständigheter…
Conny – Kloka du!
Jag tror minsann du satte huvudet på spiken där…
Men…
Vem är de utvalda? Och var finns vårt ansvar till vårt eget öde?
Jag tror på människan, jag tror på kärleken, jag tror på empati.
Jag TROR. På allas nycklar…
Det kallas också livet.
/Marie
De utvalda är de som haft/har omtänksamma föräldrar, som gett barnen en stabil grund att stå på. Det är inte alla förunnat att ha det. Jag fick inte ens en rostig spik! Men jag tar mitt ansvar i alla fall.
SvaraRaderaConny - Om detta kan jag nog skriva en avhandling på...
SvaraRaderaHar en del erfarenheter själv.
/Marie
Underbara texter Underbara eftertänksvärda bilder
SvaraRaderaChris - Tack! Verkligen!
SvaraRaderaOch varmt välkommen hit.
/Marie