Minns du de gamla broderierna man alltid finner hos våra äldre medmänniskor? De som sitter på väggen med olika ordspråk på. En av de mer kända lyder "Lär dig livets stora gåta, Älska Glömma och Förlåta". Klyschigt, men ack så sant! Lägg därtill ordet "njuta" så har du Alfahannen i ett nötskal.
Underbar bild, och ljuvliga ord!
Det var länge sedan jag var inne och skrev hos dig, kära Marie, men tro för den skull inte att jag inte ser dig. Alfapojken släpper inte taget.
Ordlös som vanligt inför bildens melankoli, skönhet, tanke ... och dikten ... ja ... *suck* Den är bara sååå vacker och ... "ge din hand och möt" ... livsvisdom i ett nötskal!
Jag med, tillit till livet, är det samma sak månntro. Men jag känner hur det spritter, jag är på rätt spår, det händer saker, med mej, i mej, för mej. Bra saker.
Alfahanne – Tack tack, du soliga Alfa. Visst minns jag! När jag var liten satt jag och begrundade ett och annat hos min farmor och farfar. De fanns i stort sett i varje rum. Är det konstigt att man är som man är. Suck.
Jodå, jag ser dig också…
Kram tillbaka!
Oroshjärta – Tack fina du!
Åsa – Det är du som är underbar!
Puss!
Skatan – De där visdomarna… i nötskalen ligger de bara och väntar… Men ack vad vi behöver dom.
Kram!
Znogge – Exakt!
Chris – Tack för snälla ord!
Robban – Mja, kanske inte i mina… Men jag bugar och bockar och niger.
Visst är det ”öppningsbilden”. Du har koll! Jag har återanvänt tre bilder under hela tiden – detta är en av dessa. Puss på kinden din spjuver!
Regnnatt – Hahaha, jag ska ge dig för att viska… Du är för go alltså. Jo, jag såg att du har skrivit om det. Jag tycker det är knepigt eftersom frågan väcker så många följdfrågor. Jag antar att det är av narcissistiska skäl.
Jag har funderat över detta länge och även om jag hade klara linjer från början, är de inte lika självklara längre. Jag lovar att återkomma om detta. Det kanske till och med blir ett inlägg om det. Intressant är det hursom.
Minns du de gamla broderierna man alltid finner hos våra äldre medmänniskor? De som sitter på väggen med olika ordspråk på. En av de mer kända lyder "Lär dig livets stora gåta, Älska Glömma och Förlåta". Klyschigt, men ack så sant! Lägg därtill ordet "njuta" så har du Alfahannen i ett nötskal.
SvaraRaderaUnderbar bild, och ljuvliga ord!
Det var länge sedan jag var inne och skrev hos dig, kära Marie, men tro för den skull inte att jag inte ser dig. Alfapojken släpper inte taget.
Kram!
Vackert,mycket vackert! Både i bild&ord.
SvaraRaderaKan bara hållla med Alfahannen.. Den här bilden hade jag gärna hängt ovanför min säng, läst texten och .. levt
SvaraRaderaKram på dig Marie, du är underbar!
Ordlös som vanligt inför bildens melankoli, skönhet, tanke ... och dikten ... ja ... *suck* Den är bara sååå vacker och ... "ge din hand och möt" ... livsvisdom i ett nötskal!
SvaraRaderaKram!
Nej, vi måste alla göra våra egna val...
SvaraRaderaDen slitna tröskeln, den gamla dörren, trägolvet och tapeterna från svunnen tid. Underbart vemodigt vacker
SvaraRaderaJag med, tillit till livet, är det samma sak månntro. Men jag känner hur det spritter, jag är på rätt spår, det händer saker, med mej, i mej, för mej. Bra saker.
SvaraRaderaRiktigt riktigt riktigt vacker text, Marie! En av dina bästa i mina ögon... =)
SvaraRaderaBilden behöver knappast någon kommentar, då den definitivt talar för sig själv!!
Undrar dock... misstar jag mig, men är det inte med denna bild du "öppnade upp" din blogg??
Blev glad som vanligt av att kika in här... =)
Puss på snoken, tösabit!!
"Rista in ditt liv i glöd."
SvaraRaderaDe orden tar jag med mig :) Ja, detta var nog en av dina vackraste texter.
Men du, jag är faktiskt nyfiken... Den där frågan, Vad driver dig i bloggandet... (du kan viska svaret om du vill)?
Alfahanne – Tack tack, du soliga Alfa.
SvaraRaderaVisst minns jag!
När jag var liten satt jag och begrundade ett och annat hos min farmor och farfar. De fanns i stort sett i varje rum.
Är det konstigt att man är som man är. Suck.
Jodå, jag ser dig också…
Kram tillbaka!
Oroshjärta – Tack fina du!
Åsa – Det är du som är underbar!
Puss!
Skatan – De där visdomarna… i nötskalen ligger de bara och väntar…
Men ack vad vi behöver dom.
Kram!
Znogge – Exakt!
Chris – Tack för snälla ord!
Robban – Mja, kanske inte i mina…
Men jag bugar och bockar och niger.
Visst är det ”öppningsbilden”. Du har koll!
Jag har återanvänt tre bilder under hela tiden – detta är en av dessa.
Puss på kinden din spjuver!
Regnnatt – Hahaha, jag ska ge dig för att viska… Du är för go alltså.
Jo, jag såg att du har skrivit om det. Jag tycker det är knepigt eftersom frågan väcker så många följdfrågor.
Jag antar att det är av narcissistiska skäl.
Jag har funderat över detta länge och även om jag hade klara linjer från början, är de inte lika självklara längre.
Jag lovar att återkomma om detta. Det kanske till och med blir ett inlägg om det. Intressant är det hursom.
Varmaste kramen till dig!
/Marie
BÄSTA TROLLIGT - Miss av mig!
SvaraRaderaFörlåt!
Tillit till livet - så alldeles självklart!
Jag är så glad att det spritter överallt för dig.
Heja livet - heja dig!
Kram!
/Marie
Klokt. Ack så klokt!
SvaraRaderaPuss!
Livet just nu - Tack du fina pussgurka!
SvaraRadera/Marie