Det närande och skyddande av Jordens innersta,
visar sitt rätta element i närkontakt.
Det synliga i sin helhet där allt är föränderligt.
Jag vill se träd växa sig starka,
utan att kuscha stormens öga.
Jag vill se in i Världens tidevarv,
där allt förnyas och återföds.
Som ringar på stilla vatten.
Jag vill se grenar som har sitt ursprung,
från de starkaste rötter.
Utan att förrycka.
Jag vill se fröer spridas med vinden
och slå frukter i spiken,
av det ni skördar.
Det synliga i sin helhet är dolt i det osynliga,
där allt är föränderligt…
Eller inte.
Med den vetskapen kan ni gro i fred.
/M
Vakkert bilde og meningsfyllte ord.
SvaraRaderaTakk for at du deler.
Berit.
fint skrivet och fint foto!
SvaraRaderaNär jag inte kan sätta ord på tillvaron, då läser jag dina. Sen kan jag tänka i färg igen.
SvaraRaderaPuss!
Och själv vill jag sitta naken på den där ängen och låta vindar blåsa bort både tårar och nedstämdhet. Jag vill att det ska vina, nästan piska, för att känna livet fylla mej.
SvaraRaderaEn underbar bild till en mycket vacker text!!
SvaraRaderaBare Bilder - Besök från grannlandet. Så trevligt!
SvaraRaderaTack så mycket och välkommen hit!
Maja - Tack!
Livet just nu - Du skriver så fina ord till mig.
Tackar ödmjukast för det - verkligen!
Puss på kind!
Anbylens - Vet du, Ann - jag tror ärligt talat du inte har några större bekymmer med just detta. Kloka du, som sprider dina visdomar.
Och jag har nog sett... den där ängen...
Kram!
Lasse - Oj! Tack så mycket!
Välkommen du.