Ögat, den ledande stjärnan.
Fångat bakom spräckligt glas.
Motgift önskas från det vilda.
Levande väsen följer i spår.
Envisas med att hänga kvar.
I navelsträngens eviga tråd.
Förblindad av allt snår.
Bind och väv i eget nät.
I blod tappad av rött.
Ametisten är utom räckhåll.
Dag och natt möter ässja.
Djuret river i stjärnornas öga.
Och obeständigheten blir lämnad kvar.
Innanför…
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar