Fåfängans glimt av spridda blomblad,
gapar tomt i bägarens djup.
En ny morgondag kommer med gryningen,
men som i natten är förtäckt mot det okända.
En lättsam rörelse splittrar sinnen
och sluter upp i leksam dans.
När tiden upphör når man upplysningen, sa min mormor.
Livets förgänglighet bara ett ögonblick bort.
Innebörd med mening utan att förstå...
Processernas skeden går hand i hand nu.
Jag ser en lätt obalans i fas.
Men vem säger att det någonsin är lättsamt.
Essensens eftersmak av viljans envisa vilja,
vittrar en övergång till en annan.
Lita på det också, Marie.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar