Marie Rosenqvist

Så, jag springer det jag inte hinner.
Någonstans i tiden, någonstans.

Ständiga illusioner i upplösningens oändliga död.
Botgöring, vrede.
Eller endast splittring, utan det svarta.

Kom för fan och ge mig en kyss!
Slit kampen ur kroppen mellan då och nu.
Låt mig snubbla över pärlor utan att falla.
Skaka mig loss i en solosång,
där stämmorna sidan om sluter upp i natten
och smeker min kind i den sköna dansen.

Någonstans i tiden, någonstans.
Snälla, ta mig med till allt och nu.
Låt mig plocka knippen i det svärmiska.
Låt livet bindas samman till en enda blöt smäll.
Fan!

Så, jag springer, jag springer.
Det jag inte hinner.

Någonstans i tiden, någonstans...


/M