Jag vill flyta på luft i medvind
i något som susar förbi
mitt i livets snabba flykt
Jag vill se den osynliga riddaren
röra vid, vid min sida
och bli kysst av dess ande
Men något skaver och slits av
Det kämpar med krafter i motvind,
drabbar samman i en för evig länk
upplöst i sand och tillbaka igen,
med stål av band
Jag vill behålla oskulden till livet
där mörkret rids in
av eldens ljusklot till hjältar
Jag vill omfamna förvirrade själar
och släppa dessa fria
i vindarnas vind
Tillsammans, vi finns...
/M
Vi finns.
SvaraRaderaSå vacker bild, och text. Du finns och du kan.
Kram vännen!
Finaste livet - ja, vi finns.
RaderaOch du...
Tack för att du är här - och finns...
Varmaste kramen!
/Marie
Att bli omfamnad, det är nog vad jag behöver. Men jag spjärnar emot. Vet att omfamningen lossar på det som måste sitta fast ett tag till.
SvaraRaderaAnn - Du vet... fritt fall... fritt fall.
RaderaTa emot, men glöm inte att ge...
Du vet att omfamna livet. Släpp inte det.
Min omfamning runt dig, den har du.
/Marie
Och den är alldeles alldeles underbar, din omfamning.
RaderaOch igår bestämde jag mej, jag håller inte i, jag låter det rinna ut och nu blev jag påmind om att jag nästan hade glömt. Att omfamna livet och känna tillit. Din blogg är en sann oas.
Ann - Så fint. Tack så väldigt mycket.
SvaraRaderaJag är rörd av dina ord.
/Marie