Kan själen bli störd
under sin resa?
Kan livskraften lämna
utan att passera
Och samtidigt suga in
energi på nytt?
Kan himlens nät binda
hjulets snurrande surr,
där pulsen finner mening?
Strukturer av det synligt osynliga
är bortom all tid
Och rum
Oföränderligt tillstånd
av ett evigt virrvarr
Men också föränderligt
i all sin lycka
Hur hänger allt ihop?
/M
Svaret på den frågan finns inte. Och det är nog bra, egentligen. Vad skulle vi vara annars?
SvaraRaderaGalet vacker bild vännen! <3
Livet - Ja, var skulle vi annars vara?
RaderaNågonstans, någonstans...
Faktiskt, jag tror vi vet. Jag vet att det låter flummigt.
Men, vi vet...
Kanske blundar vi, kanske öppnar vi... men vi vet, någonstans...
Och tack, tack du pussgurka.
/Marie
Underbart fin bild, Marie!
SvaraRaderaJan - Tusen tack!
RaderaJa, jag tycker om den också.
Blir många självporträtt härinne.
Och aldrig att de blir samma...
Så blir det med dubbelexponering av tid...
/Marie
Vacker Bild och dina ord äter jag med liten sked, sakta, sakta, sakta. Du skriver så under lagren. Kram!
SvaraRaderaLoll - Tänker aldrig så själv. Förmedlar ju till mig i första rum...
RaderaMen jag blir glad över dina ord, så glad!
Att skriva under lagren som du säger är svårt. Jag är tacksam för att du ser och tar in det...
Kram tillbaka!
/Marie