Gränsland.

Där två världar inte riktigt kan mötas och bli ett...

Där det goda får stå bakom allt det onda...

Det lilla barnet dansar framför mina ögon.

Ovetandes...

Alla barn av Världen av idag.

Ni får mitt hjärta att mjukna.

Jag vill ta er alla så innerligt in i min ömma, öppna famn.

Kärlek.

Kärlek till er.

Kärlek till oss.

Till Världen av idag.

I Gränslandet av det goda.

Som möter det onda.

Med ett klokt förlåtande sinne.

Jag kallar det Mottaglig...

Jag kallar det Öppenhet...

Jag kallar det Möte...

Välkommen är du...

Född av renhet.

I ett Gränsland där endast det goda råder.

Där vill jag bo...

/M

I en eftertanke...

Som en mjölkaktig hinna sprider den sig.
Urvattnad och nästintill färglös.

Den blir lämnad i en eftertanke.
Som känner sig krank, så krank.
Andan, mitt lynne dröjer sig kvar.

Blekheten domnar av i den skira vita hinnan.
I dimman lämnas tanken kvar.
Inlindad i sin egen slöja, bleks den bort med tiden.
Själv kliver jag utanför och beskådar...

Det är vackert, så vackert.


/M

Hej du...

Vill du mig något?

Envist knackar du på min axel.

Säg, vad kan jag förlita mig på?

Propagandans beskyddande famn?

Du vilseleder och ger mig huvudbry...

Skrämmer skiten ur en, det är vad du kan.

Vaccin, vaccin...

Vad ska jag göra?

Fan.

/M

I huset Fyrkappan.

I de mest förtrollande av dalgångar.

Där lever och andas jag.

Varje morgon slår jag upp mina blå.

I huset Fyrkappan.

Som står omgärdat av skogen av ingenting.

Varje dag möts jag av allt det fina.

Det är så mäktigt och mer därtill.

Ja, jag är tacksam.

Ja, jag är hemma.

Ja, jag känner mig fri.

Vad mer kan jag begära?

/M

Ledsenhet...

Jag känner mig ofta missmodig.
Bedrövad och en aning sorgsen numera.
Ledsen i ögat.
Helt enkelt nedstämd.

Upprymd, glad och harmonisk.
Så, så balanserad.
I nästa...

Dessa känslor av inget slut.
De har verkat länge, så länge nu.
Dom vill inte riktigt lämna mig ifred.

Jag vill bara förbi.
Allt det ledsna...


/M

Leva i frihet.
Vad innebär det?
Stänga in oss, utesluta de andra?

Om mitt land.
Mitt Sverige.
Mitt älskade Sverige, går mot fientliga strömningar.
Vad innebär det?

För mig?
För Dig?
För oss?
Stänga in oss, utesluta de andra?

En mur föll för tjugo år sedan...
Jag var där strax innan...

En! Revs. En!
Flera nya har tillkommit, för att inte nämna de osynliga murarna...

I namn av friheten...
Vad fan är det med oss människor!

/M

I tvivlarens hopp

Hoppets förtvivlan

Själva tvivlaren

Någonstans i hoppet?

Men...

Där emellan finns ju jag...

/M

Hösten är förbi, säger någon...

Nej, säger jag - inte alls!

Det är fortfarande höst utanför mitt fönster.

Nästan, nästan som den är här för att stanna.

Hösten är förbi, säger någon...

I min vackra dalgång faller löven långsamt.

De dröjer sig kvar.

De som motvilligt släppt taget bildar omslingrande täcken.

Där jag bjuder in mig och håller den fast.

Lite längre.

Lite längre.

Mm... berusande...

Hösten är förbi, säger någon...

Den är för alltid återkommande.

Utanför min dörr.

Utanför mitt fönster.

Med eller utan mig.

Med eller utan någon...

Snälla, snälla gå vid min sida en stund till.

/M