I huset Fyrkappan.
I de mest förtrollande av dalgångar.
Där lever och andas jag.
Varje morgon slår jag upp mina blå.
I huset Fyrkappan.
Som står omgärdat av skogen av ingenting.
Varje dag möts jag av allt det fina.
Det är så mäktigt och mer därtill.
Ja, jag är tacksam.
Ja, jag är hemma.
Ja, jag känner mig fri.
Vad mer kan jag begära?
/M
Att jag kommer och besöker er båda lite oftare... ...kanske?? ;o)
SvaraRaderaRobban - du är alltid välkommen hit.
SvaraRaderaDet vet du. Ser fram emot på tuman tre.
God mat från master kocken och en jävla massa utsökt rödtjut.
/Marie
Du skriver så fint att jag får rysningar...
SvaraRaderaAnonym,
SvaraRaderaSå tråkigt att du inte vill ge dig till känna...
Du är så klart välkommen in oavsett.
Själv tycker jag inte att jag är den som kan skriva fint, men varmt tack ändå.
Jag blev rörd.
/Marie