Hösten är förbi, säger någon...
Nej, säger jag - inte alls!
Det är fortfarande höst utanför mitt fönster.
Nästan, nästan som den är här för att stanna.
Hösten är förbi, säger någon...
I min vackra dalgång faller löven långsamt.
De dröjer sig kvar.
De som motvilligt släppt taget bildar omslingrande täcken.
Där jag bjuder in mig och håller den fast.
Lite längre.
Lite längre.
Mm... berusande...
Hösten är förbi, säger någon...
Den är för alltid återkommande.
Utanför min dörr.
Utanför mitt fönster.
Med eller utan mig.
Med eller utan någon...
Snälla, snälla gå vid min sida en stund till.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar